Replik från en drömmande 1

Natten efter att man uppmärksammat mig på kormorantrådets blogg drömde
jag följande:

Vaknar på arbetet, där det varit fest och en stor mängd påsar med kaffepulver blivit över. En arbetskamrat har satt igång ett tjugotal kaffebryggare, "Man måste ju passa på". Det droppar in massa folk, inklusive barn, det är någon form av öppet hus. Medan jag väntar på att kaffet ska bli färdigt ber man mig berätta lite om hur man ritar kartor. Jag har ingen aning om vad jag ska säga, men håller en utläggning om komposition av kartbilder, avgränsningar, fokus, nordpil och teckenförklaringar etc (jag påstår att det intressantaste i kartan alltid måste vara strax till höger om mitten i horisontalled och strax under mitten i vertikalled); men jag känner mig obekväm, det kanske inte var detta de menade, kanske är de bara intresserade av Rektifieringens mysterier.

På resa i en minibuss, söderut i trakten av Gävle. Plötsligt stannar bussen och en animerad diskussion tar plats i framsätet över kartboken. Jag begriper inte, det är väl bara att följa E4? Vi promenerar vidare därifrån, passerar genom en stor tunnel, och när vi kommer ut på andra sidan och tittar tillbaka visar det sig att tunneln inte gick genom ett berg utan genom basen av ett enormt träd, som lyser gyllene i solnedgången, lite som en sandstensformation i en nordamerikansk öken, men kanske egentligen bara fullkomligt brunrötat. Därifrån blir det också svårare att följa stigen, som blir allt smalare, våtare och bevuxen med sälg och tall. Snart brer en öppen vattenspegel ut sig framför oss, och i snåren på andra sidan är det väldigt svårt att se någon stig fortsätta. Jag konstaterar "Det här kan inte vara motorvägen", och får till svar "Nej, det är klart, det var ju därför vi stannade bilen, för att hitta en promenadväg". De andra klampar på, och det visar sig att stigen bara är översvämmad, så det är inga problem att vada fram. Men när vi så pulsar genom vattnet i skymningen kan jag plötsligt urskilja massor av människor i brynet mittemot. De står ljudlösa, nästan nakna men kropparna helt målade i grått, beväpnade. Vi hejdar oss. De börjar röra sig mot oss med höjda påkar och spjut, men det är svårt att se i dunklet. Jag föreslår att det kanske är en ritual och vi kan prova att bara gå åt sidan. Men de fortsätter emot oss och siktar på våra huvuden.

MF

Platsens mening

Rådet samlas på en kraftig gren, som dock hotar brista under deras samlade tyngd så det blir ett väldigt flaxande innan några representanter löser problemet genom att komma ner till min nivå och slå sig ner på marken. Och jag kan framställa mina frågor. Var fan är jag någonstans, vad ska alltihop betyda, vart ska jag ta vägen?

Fåglarna tittar åt olika håll, de flesta står med utbredda vingar, några gapar. En stund väntar jag på att något ska hända, men snart inser jag att det är detta som är deras orakelsvar.

(Ur Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage)

Tolkningsakten är ständigt närvarande, men att uttyda mening hos händelser och fenomen bortom ens invanda fördomar låter sig inte göras utan besvär. Och tvärtom, upplevelsen av mening som sker utan tolkning; man vet inte vad det hela ska betyda, men den omistliga känslan av mening går inte att undkomma. Kormorantrådet breder ut sina vingar, några gapar. Orakelsvar har getts, det finns en mening, till och med frågan har ställts. Men vad innebär svaret?

På de Chiricos torg gapar en metafysisk tomhet; kvällen, geometrin och de höga husen låter tingens tystnad verka. Vi har mening och svar, men frågorna låter sig inte ställas. Vi kan inte rationalisera erfarenheten. Eller kan vi?

Vi besöker olika platser i drömmen. Ibland figurerar de som bakgrunsfond för drömskeendena, men ibland framstår de själva med en sällsam kraft. Själva platsen är ett drömobjekt, och vi kan ställa oss lika frågande inför dess innebörd som vi gör inför allting annat. En tågstation, stjärnhimlen och väldigt ofta olika vikar.

Dessa platser möter vi i det vakna tillståndet. Vi kallar dem atoposer, poetiska platser, spatial entropi. När möter vi dem i drömmen? Att katalogisera dessa fenomen, ett litet arkiv över drömmens poetiska platser, där själva platsen bär på mening och kräver sin specifika frågeställning och metod.

KORMORANTRÅDET – Station för drömgeografiska studier

Med drömgeografisk forskning avser vi (f n):

a) Geografiska iakttagelser i drömmen och drömmandet.

Mer specifikt iakttagelser kring hur platser, händelser, upplevelser och förhållanden är fördelade i sömndrömmandet, den aktiva fantasin och önsketänkandet.
Det bör även vara möjligt att göra geografiska iakttagelser i de omedvetna vanorna och föreställningarna, dvs utifrån den förströddhetens aktivism som kan få oss att begå avgörande drömgeografiska misstag som att gå vilse, ta fel på stad, osv.

Den grundläggande frågeställningen blir på vilket sätt drömgeografin skiljer sig från vakengeografin, både i generell mening (teori) och med avseende på hur vi genom denna utforskning kan berika vårt sätt att leva, röra oss, iaktta världen omkring och i oss (biopolitik).

Några slutgiltiga svar på dessa frågor tänker vi inte gärna finna. Snittet vi lägger mellan drömgeografi och vakengeografi kommer med nödvändighet att vara mångstämmigt och anekdotiskt.

b) Psykogeografisk fenomenologi i allmänhet.

Det är: vad som får oss att uppfatta geografin på ett visst sätt och inte ett annat, t ex vad kartor visar och vad de inte visar, i synnerhet vilka begär och föreställningar som knutits eller kan knytas till vissa platser.

Närmare bestämt uppstår frågan om vilka orsakssamband som betingar våra aktiviteter, och var de avgörande faktorerna till sådana formande processer återfinns, samt vilka möjligheter och friheter som genereras genom medvetandegörandet av - och manipulerandet med dessa.

Som en följd härav vill vi förstås kontinuerligt utveckla och tillämpa experimentella metoder som kan få oss att uppfatta geografins begränsningar och möjligheter.


Drömgeografi Naturgeografi är en poetisk-vetenskaplig roman av Mattias Forshage som gavs ut på Styx Förlag 2007. Baksidestexten anger att det är:

Ett slags roman som utforskar hur rummet konstrueras i det imaginära universum, dels via drömmen, och dels via en uppmärksamhet på naturen (flora fauna, geomorfologi, meteorologi etc) som omfattar både poetiskt medbrottslingskap och vetenskaplig nyfikenhet.

Det torde också vara första gången som surrealismens och situationismens urbant präglade teorier om psykogeografi och drivande tillämpas med någon systematisk iver på naturiakttagelsens område, där särskilt den svenska naturens flora, fauna och årstidsväxlingar står i centrum.

Till firandet av denna poetologiska händelse bildades kort härpå Kormorantrådet.

Drömgeografi Naturgeografi (DG NG) är Kormorantrådets maskot, parlör eller startfält. Med författarens tillåtelse eller ej kommer vi emellanåt att publicera utdrag ur romanen samt följa upp några av de frågeställningar som gestaltas eller teoretiseras där.

En inbjudan att delta i forskningen utgår härmed till envar. Deltar gör man i första hand genom att ta fasta på den drömgeografiska andan; man skärper blicken för de egna drömgeografiska erfarenheterna; antecknar, experimenterar, meddelar sig, involverar andra, modifierar sina vanor. Sådana diskreta förskjutningar av beteendet och perceptionen måste i nuläget emellanåt (men långt ifrån alltid) framstå som triviala eller meningslösa, men på sikt har de möjlighet att förändra vardagslivets struktur radikalt.


Inskickande av material till: cormorant.council@gmail.com

eller i kommentarfälten till enskilda poster.