ÖVERLAGRADE ICKEÖVERLAPPANDE PLAN

eller, livet som monster i Kalmar


Typexemplet på en drömsk perspektivomkastning är ju den novell av HP Lovecraft där hjälten lever instängd i ett slott och en dag får för sig att klättra allra högst upp i tornet, högre och högre, och till sist upp genom en lucka, ur vilken han kravlar ut på marknivå i staden!

Denna modell där olika stratigrafiska nivåer inte överlappar euklidiskt är inte ovanligt att känna i samband med vissa gamla hus, där vissa trappor bara leder till vissa våningar och inte till andra.

Själv har jag ofta drömt om detta (liksom allting annat) just med avseende på Naturhistoriska Riksmuseet, där det finns sätt att ta sig till helt olika ställen beroende på om man går via tornet eller inte, osv.

Inatt fick jag ett nytt exempel, som drog in ett par andra intressanta rumsliga variabler.

Jag klev på ett fjärrtåg söderut vid Södra Station, och eftersom ingen konduktör fanns blev jag tvungen att gå runt och kolla folks biljetter. Redan mina egna var förvirrande, jag vet i själva verket inte vart jag skulle, var det så att jag har ett bortglömt kontor i Linköping eller bara i Södertälje? En svart snubbe bredvid mig hade en handskriven biljett som angav att han skulle till Schwob, och sedan vidare med buss till något som jag försökte uttyda som Clay, men som han förklarade egentligen var Clig. Av någon anledning visste jag mycket väl att Schwob var en gammal småstad i Vallonien.

Jag gick vidare framåt i tåget utan att hitta några andra passagerare, vilket förvånade mig, så efter ett tag började jag leta även på de många toaletterna, köksutrymmena och telefonhytterna. En av hytterna ledde upp till övervåningen, där några av mina kusiner sov ruset av sig i en stor sovsal eller teatersalong. Från detta rum fanns det utmed väggarna ett stort antal trappor tillbaka ner att välja på, och jag tvekade länge, eftersom jag inte ville till fler släktingars sovrum. Till sist satsade jag på en, från vilken jag plötsligt kom ut på en bred gata i Kalmar.

På denna gata kunde jag gå fram och tillbaka och inte minst skämta eller mucka gräl med folk som satt på uteserveringarna. Jag hade trasiga gröna kläder och en alkis skrovliga röst. Av någon anledning bar jag på en stege, så jag klättrade upp på stegen och sjöng för full hals en arg punkmelodi och trummade till med knytnävarna på stegen så mina knogar blev blodiga. På väg nerför stegen förmådde jag inte riktigt hålla balansen utan välte några förbipasserande.

Påfallande är att Kalmar har så breda gator, så mycket folk och så tätt med snobbiga uteserveringar, men vid den allra snobbigaste ville helt enkelt ingen sitta. På väg över en korsande gata med min stege tog jag plötsligt tag i armen på en kvinna och frågade om hon inte ville följa med mig ner till sjön; hon skrattade på ett underligt införstått sätt och sade att det verkade så jävla jobbigt. Med min långa stege hindrade jag också två smågrabbar från att svänga där de ville, de letar förvirrat efter en stor skräckutställning och kan inte minnas om den ska vara utomhus eller inomhus. Ett trist busstorg, en trist biograf, stora parkeringsplatser, stora avstånd.

Detta Kalmar liknar egentligen Kalmar utan snarare Kristianstad men uppblåst till en storstads storlek. Hursomhelst, att vara den lokala dåren finns det ju olika mer eller mindre behagliga versioner av, men att på så sätt vara Kalmars punkmonster fann jag vara en ganska behaglig tillvaro. Hjälten i Lovecrafts novell visade sig ju också vara ett monster när han orienterade sig i människornas värld, en icke-euklidiskt överlagrande paralellvärld på en annan nivå.

/MF

Det åttonde klimatets topografier

Drömd geografi 1: Det låga molnet
Drömd geografi 2: En enorm svävande klippa, kanske rentav en planet, som sakta sjunker ner bakom bergens horisont.


Not: Det åttonde klimatets topografier är en lånad kapitelrubrik från Henri Corbins drömgeografiskt högintressanta, och på flera sätt banbrytande text Mundus Imaginalis, en text som vi snart skall få anledning att återkomma till.

"/.../ if we usually speak of the imaginary as the unreal, the utopian, this must contain the symptom of something. In contrast to this something, we may examine briefly together the order of reality that I designate as mundus imaginalis, and what our theosophers in Islam designate as the "eighth climate"; we will then examine the organ that perceives this reality, namely, the imaginative consciousness, the cognitive Imagination; and finally, we will present several examples, among many others, of course, that suggest to us the topography of these interworlds, as they have been seen by those who actually have been there."

Drömlandskapens kollektivtrafik

Särskilt tunnelbanan bör kunna ha genvägar, förlängningar och många fler stationer i drömmen. För någon månad sen drömde jag om en tunnelbanestation som hette "Kallmyra", och strax innan dess fanns det en mycket bra konstutställning om Tintin i Solna Centrums T-bana.

Men även andra städer kan få talande kollektivtrafiknät. För ett par år sedan försökte jag åka tunnelbana i Malmö, men det fanns bara en linje och tågen var märkta "mot Pigholmen" eller "mot Laholmen" och jag förmådde inte utröna vilket av dem som var in mot centrum (kanske befann jag mig i Limhamn). Denna tunnelbana var ett fiasko, liknade mest Göteborgs spårvagnar, hade varit fruktansvärt dyr och var till föga nytta och mest av allt ytterligare ett monument Ilmar Reepalu rest över sin person.

Det finns andra städer som jag är långt mer intresserad av hur deras tunnelbanenät skulle se ut. Eller kanske mer futuristiska kollektivtrafiklösningar?

/MF

Om Sörmland vore vackert

För den som är berest i småstäder och naturmiljöer runtom i landet erbjuder alla landskap vissa påfallande vackra liksom många banala och enahanda element; Södermanland är inget avvikande i det avseendet. Men när jag letar igenom gamla drömmar ser jag två drömmar från olika tidpunkter som båda bygger på att godtyckligt måla upp Sörmland som något påfallande vackert. Går det att hitta gemensamma drag hos sådana platser som väljs ut för att fyllas med skönhet, eller är det verkligen godtyckligt? Finns det exempel på motsatsen, att vissa områden i drömmen utnämns till entydigt fula?

1
En fantastisk turistresa med tåg genom Sörmland, som jag gör i ett större sällskap med många barn. Jag håller låda för barnen om olika geografiska sevärdheter längs vägen. Mest upphetsande är den “kinesiska vägen” där tåget åker i ett dike längsmed kanten av en sjö, och spåret är faktiskt lägre beläget än vattenytan, man kan t o m se vattenytan bukta sig i ögonhöjd. Sedan bär det uppåt och vi far ut på vattenytan av Sörmlands påstått berömda “fagersjöar”. Snart når vi fram till något utflyktsmål där allt är halvdant, glest och lerigt, och vi håller på att tappa bort vissa barn.

2
Jag ska dela ut ett diplom till en markägare i Sörmland som skött sina marker på ett exemplariskt sett ut naturvårdens synvinkel. Hennes skog, mestadels låglänt och fuktig, är full av gamla alar och ekar, linjer och kluster av morotformade träd, många avbrutna vid en viss höjd av någon lokal katastrof, det är mycket vackert. Jag talar med henne i hennes kök, och sover på hennes tältsäng, och läser hennes lokaltidning, ja jag funderar på att flytta dit eftersom det är så vackert och hon är så vacker. Och när hon visar mig runt så visar det sig att det inte bara är denna skog utan också vidsträckta sydlänta torrbackar, precis vad jag behöver. Hon lägger sig ner i den sluttningen och särar på benen för att ta emot mig i ett förseglande av våra planer.

/MF

Att gå genom dörrar

Det finns förstås Zenons paradox att man aldrig kan gå genom en öppen dörr. Matematiskt upplöses paradoxen enkelt genom att en oändlig summation kan ge ett ändligt resultat. Man är den upplöst i drömmen? Låt oss för ett ögonblick föreställa oss rummen vi rör oss genom i drömmen som symboliska gestaltningar av omedvetna processer. Men hur gestaltas då övergången från den ena processen till den andra? Eller låt oss helt enkelt tänka oss rummen som uttryck för en spontant arkitektorisk skaparglädje, en vilja att möblera. Blir fokus i denna vilja konstant i passagen mellan två rum? Rapportera in era iakttagelser av vad som sker då man rör sig genom en dörr, eller snarare, rör man sig genom dörrar överhuvudtaget i drömmen? Hade Zenon rätt?

Liten drömkartläggning

Att utforska drömgeografin handlar förstås inte enbart om att samla in drömmar. De måste även analyseras. I följande dröm har följande drömgeografiska element identifierats: platsöverlagring, drömgeografisk drömgeografi, spatial bortstötning, gradvis delpopulering. total antepopulering, spatio-fysiologisk förskjutning, rumslig dubbelprojektion. Kan du också hitta dem?

Jag går på vägen som leder ner mot Hasseludden. Det är i Örebro, men demonstrationerna som Seba anordnar får mig att tro att det är Nörrebro. En man klättrar upp på en stolpe och får applåder av sina vänner. Roh-Nin möts på en restaurang, där Annika frågar Mathias vad som hände med boken hon ville sammanställa om facklig verksamhet. Jag sitter i en soffa tillsammans med en kvinna i 40-årsåldern och tittar på en karta över området. Vi diskuterar platser som vore intressanta att utforska, och jag ser på kartan en plats som jag utforskade i en annan dröm. Den ligger 500 meter söder om en bensinmack, men kommer till den via några trappor, men vi blev ertappade av väktare och fick springa därifrån. Det hela är ett lågindustriellt forskningsområde. Jag går runt längre bort i Hasseludden, klagar lite på att jag är sjuk igen och sätter mig ned tillsammans med min resekamrat på en klipphäll. På andra sidan vattnet är en annan klipphäll, och vi ska observera de djur som vi har lockat dit. Jag känner nu igen min resekamrat, han är programledare för en engelsk resefilm som går på Discovery. Andra personer börjar dyka upp. Tre japanska judokas sätter sig bakom oss. Det är brant, och en av dem visar sina kraftiga handleder och vader som han har fått av år av träning. Han bjuder på te, och jag bockar innan jag dricker téet vilket gör dem andra judokas upprörda. Några beger sig av för att hämta pinnar så jag ska få bättre balans eftersom jag hela tiden håller på att trilla av klipphällen. Då kommer djuren på andra sidan. En giraff med två ungar, som tumlar fram vid klipporna. Kraftiga gorillor, kanske en dinosaurie. Det är mycket intressant att se hur de rör sig.

Att stiga ned i samma dröm två gånger

Flera av mina vänner berättar om hur de, likt fåglar som återvänder till samma häckningsplats varje år, återvänder till samma plats i drömmen om och om igen. De rör sig i samma landskap, möter samma personer och utför samma handlingar. Ett sådant repetitivt beteende, vad tyder det på? Om någonting är mystiskt i drömmen så är det nog det. Här handlar det inte om att uppsöka samma plats, men med skiftande intentioner, befolkning och handlingar. Här är det samma system av händelser som utspelar sig på samma plats. Driver mina vänner med mig, eller är det flera som har samma erfarenhet av denna återkomst av det ständigt lika?

Platsens population

Ett av de viktigaste inslagen i modern geografi är demografiska analyser. Det är förstås även giltigt i drömgeografiska bestämningar. Vilka element, växter, svampar, djur, människor och utomjordingar är det som befolkar en plats? I drömmen låter ofta platsen göra sig gällande först, varpå en gradvis populering sker. Eller så är det ofta tvärtom, platsen är helt befolkad och det är befolkningen som utgör platsens primära bestämning. Ständigt dessa extremer, ständigt dessa mellanlägen i drömmen. (Eller är mellanlägen överhuvudtaget möjligt i drömmen? Om konstruktionen av drömmens innehåll följer ett antal förutbestämda mekanismer och primära symboliska funktioner så finns ingen möjlighet till glidningar. Allt som sker i drömmen är då kvalitativt isolerade uttryck utan möjlighet till gradvisa övergångar sinsemellan.) Låt oss vara uppmärksamma på följande kategorier:

- Populationens element (dvs vad eller vilka är det som utgör platsens population överhuvudtaget?)

- Deras förhållande till platsen (tillfälligt besök, permanent boende, hemsökelse, okänt förhållande?)

- Deras verksamhet (Vad gör de? Hur relaterar det till en övergripande rytm i deras förhållande till platsen?)

- Deras kommunikativa beredskap (Kommunicerar de med varandra, med dig, med vilka medel och vad säger de?)

Andra kategorier förekommer förstås, och läsaren uppmanas delge dem i kommentarerna nedan. Det handlar inte heller om en population i en plats, utan det kan mycket väl röra sig om flera, med överlagringar, hierarkiska nivåer och inbördes förskjutningar. Lämna bidrag till en demografisk analys av drömgeografin nedan.

What is this place, really?

Drömmens platser later sig inte enkelt bestämmas. Att gå runt i välbekanta miljöer men med den svaga aningen att det egentligen är någon helt annan stans. Eller tvärtom, fullkomligt främmande landskap inger den grundmurade övertygelsen att man är i sin hemstad. Mellan dessa poler en kontinuerlig skala av platsers överlagringar . Det är som om platsen egentligen är två: dess geografiska manifestation, och tanken på vad det är den representerar. Ofta sammanfaller detta (nästan alltid i det vakna tillståndet?), men då en separation uppstår blir det riktigt intressant. Hur orienterar man sig i en plats man egentligen vet är en annan? Vad är det för topologier, geografiska texturer och atmosfärer som gör att en plats upplåter sig till att vara någonting annat än dess manifestation? Men låt oss inte teoretisera alltför mycket. Låt oss enbart, i inledningen av detta forskningsprojekt, notera denna dubbeltydighet i platsens bestämning och inbjuda andra till att delge sina iakttagelser.

Drömobservatorier

Om man är intresserad av drömmens rumsliga bestämningar, av drömvärldens kartläggning, naturgeografi, stadsplanering och psykogeografi, kan det vara en gynnsam strategi att försöka identifiera DRÖMOBSERVATORIERNA.

Med det avses här inte själva sovplatserna (även om det kan vara nog så intressant att se de fall där vissa sovplatser gynnar vissa typer av drömmar, i kontrast mot den gängse tendensen för drömmen att visa upp en särskild autonomi gentemot sovandets omständigheter), utan istället just de platser man besöker i drömmen som ger en lite överblick eller koll på drömgeografins uppbyggnad, de utkikspunkter som förklarar läget, som t ex förbinder till synes disparata element, eller ger en intuitiv koll på uppbyggnaden, eller som man bara återkommer till gång på gång och som då verkar vara en fix drömstation med kanaler åt andra håll.

Frågan om drömobservatorier väcktes i Drömgeografi Naturgeografi först i en dröm (se tidigare post), och i anslutning till den väckte MF frågan till auditoriet vid ett muntligt anförande på Färgfabriken 15.xii.2007. Här vill vi bjuda in till att bidra till kartläggningen av just dessa drömobservatorier (och därmed av drömmen i sin helhet). Addera som kommentarer eller skicka till cormorant.council@gmail.com alla sorters möjligen relevanta resonemang och belysande drömerfarenheter; särskilt i anslutning til frågorna:

1. Hur kan sådana drömobservatorier se ut, vilken typ av platser kan det vara, är de högtidliga eller anspråkslösa?

2. Är det effektivt eller alls intressant att öva sig i särskilda tekniker för att hitta dem eller nå fram till dem?

3. Sådana drömobservatorier öppnar ofta så kallade “icke-euklidiska genvägar”, dvs de bildar förbindelser mellan platser som vi annars är vana är långt ifrån varandra. Är sådana genvägar tillfälliga eller varaktiga? Delar platserna som förbinds en och samma atmosfär eller kan de också skapa förbindelser mellan distinkt olika atmosfärer?

4. Sådana drömobservatorier förmedlar, under vissa omständigheter, lätt en särskild känsla av hemmahörighet, och egentligen är väl de “drömhem” man kan ha kanske mest en särskild klass av drömobservatorier. Vilka drömhem återvänder man verkligen till, och vilka ger bara en déjà vu-känsla av att man varit där förr? Finns det något sätt att avgöra när en sådan déjà vu-känsla uppstår simultant som en del av drömmen och när den verkligen bygger på ett reellt återseende? Hur är drömhemmen placerade i relation till andra relevanta platser i drömmen?

Ett drömobservatorium

På vilket sätt kan man egentligen söka efter en rofylld plats att inrätta sitt drömobservatorium? Som sagornas speglar, tidsmaskiner, dimensionshål. En gul och grå gammal hotellsäng, en månskens-doftande säng med en halvsovande kvinna i en innerstadslägenhet, en behagligt skakande tågbädd, alla fullt tänkbara. Men det bästa måste vara ett mycket litet hus, vars utsida och insida inte har mycket med varandra att göra. Det måste till och med vara riktigt anspråkslöst. En tänkt barackartad stuga uppsatt vid Tjär-hovsplan, där tågförarna kunde gå in och dricka kaffe, t ex.
Jag hade fått låna nyckeln av en kamrat som kör roslagsbanan, men det är inte bra om jag blir upptäckt. Jag vill ju bara kunna gå dit ibland på natten i ensamhet. Men väktarna får tag på mig. De vill få mig att skriva under något intyg, och dessutom ska jag skriva under det på en dataskärm, det är fruktansvärt och tillika absurt. Oerhört upprörd frågar jag väktaren, har inte han någon gång i livet stött på en plats där han känt sig märkligt men odramatiskt hemma utan att ha sett stället förr, som om det var något han ständigt åter-kommit till och utgått från i drömmar, men varje gång glömt… Det är kanske att ta i, men i efterhand ter det sig alltmer trovärdigt, man säger alltid mer än man vet.

(ur Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage)

Drömvärldens skägg

(Kommer att digitaliseras efterhand)

Drömgeografins naturgeografi

Det kanske är att pressa anknytningen till boktiteln lite grann, men frågan är likväl intressant: hur kan djur, växter, väder och naturmiljöer förklara var man är även i drömmen? Är det en fråga bara för biologer, geografer, metereologer, fjällvandrare, fågelskådare, spågubbar, häxor och bönder, som ändå tittar efter tecken, eller smyger de sig in i andras orientering i drömmen också? Vilka markörer övertygar drömmaren om att man är t ex på en annan världsdel? Eller på en ö? Eller i en bergstrakt? Vilka markörer övertygar drömmaren om att det är vår eller höst, morgon eller kväll? Skriv ner resonemang och drömanekdoter som kommentarer eller i mail till cormorant.council@gmail.com !

Nära Afrika

Ett enkelt drömexperiment med viss relevans här gjordes december 1999-januari 2000 inom surrealistgruppen i Stockholm på temat utforskning i drömmen av på förhand utsedda områden. Uppgiften var att drömma om Afrika.

Geografiskt sett är detta förstås ett mycket vidsträckt och föga enhetligt område. Delvis kanske detta var en starkt försvårande faktor. Å andra sidan borde det också kunna vara tvärtom: att var och en ändå har en stark bild av ett personligt-mytologiskt Afrika eller ett drömafrika, som är mer eller mindre fristående från och obekymrat om förhållandena i någondera delen av det befintliga Afrika (t ex ett Afrika som det som manifesterades i Raymond Roussels odödliga bok “Intryck från Afrika”).

Erfarenheten var övervägande negativ, de flesta deltagare i experimenten drömde om misslyckade försök att resa till Afrika, andrahandsrepresentationer av Afrika, tankar på Afrika, men ingen lyckades verkligen ta sig dit medan experimentet pågick (de ursprungliga bidragen publicerade som kommentarer här). Några lyckades dock ta sig dit strax efteråt (kommer att digitaliseras). Hur ser andras drömafrika ut? Finns det belysande exempel på när motsvarande experiment misslyckats eller kanske lyckats?

DRÖMKARTOGRAFI OCH GÄVLEDRÖMMAR

På förekommen anledning sätter Kormorantrådet under denna rubrik igång sitt materialinsamlande. Vi efterlyser:

1) Exempel på kartor i drömmen och orientering efter karta i drömmen.
2) Drömgeografisk undersökning av Gävle.
3) Försök att använda kartan/kartpunkterna från denna dröm.
4) Synpunkter på materialet och undersökningen.

Replik från en drömmande 1

Natten efter att man uppmärksammat mig på kormorantrådets blogg drömde
jag följande:

Vaknar på arbetet, där det varit fest och en stor mängd påsar med kaffepulver blivit över. En arbetskamrat har satt igång ett tjugotal kaffebryggare, "Man måste ju passa på". Det droppar in massa folk, inklusive barn, det är någon form av öppet hus. Medan jag väntar på att kaffet ska bli färdigt ber man mig berätta lite om hur man ritar kartor. Jag har ingen aning om vad jag ska säga, men håller en utläggning om komposition av kartbilder, avgränsningar, fokus, nordpil och teckenförklaringar etc (jag påstår att det intressantaste i kartan alltid måste vara strax till höger om mitten i horisontalled och strax under mitten i vertikalled); men jag känner mig obekväm, det kanske inte var detta de menade, kanske är de bara intresserade av Rektifieringens mysterier.

På resa i en minibuss, söderut i trakten av Gävle. Plötsligt stannar bussen och en animerad diskussion tar plats i framsätet över kartboken. Jag begriper inte, det är väl bara att följa E4? Vi promenerar vidare därifrån, passerar genom en stor tunnel, och när vi kommer ut på andra sidan och tittar tillbaka visar det sig att tunneln inte gick genom ett berg utan genom basen av ett enormt träd, som lyser gyllene i solnedgången, lite som en sandstensformation i en nordamerikansk öken, men kanske egentligen bara fullkomligt brunrötat. Därifrån blir det också svårare att följa stigen, som blir allt smalare, våtare och bevuxen med sälg och tall. Snart brer en öppen vattenspegel ut sig framför oss, och i snåren på andra sidan är det väldigt svårt att se någon stig fortsätta. Jag konstaterar "Det här kan inte vara motorvägen", och får till svar "Nej, det är klart, det var ju därför vi stannade bilen, för att hitta en promenadväg". De andra klampar på, och det visar sig att stigen bara är översvämmad, så det är inga problem att vada fram. Men när vi så pulsar genom vattnet i skymningen kan jag plötsligt urskilja massor av människor i brynet mittemot. De står ljudlösa, nästan nakna men kropparna helt målade i grått, beväpnade. Vi hejdar oss. De börjar röra sig mot oss med höjda påkar och spjut, men det är svårt att se i dunklet. Jag föreslår att det kanske är en ritual och vi kan prova att bara gå åt sidan. Men de fortsätter emot oss och siktar på våra huvuden.

MF

Platsens mening

Rådet samlas på en kraftig gren, som dock hotar brista under deras samlade tyngd så det blir ett väldigt flaxande innan några representanter löser problemet genom att komma ner till min nivå och slå sig ner på marken. Och jag kan framställa mina frågor. Var fan är jag någonstans, vad ska alltihop betyda, vart ska jag ta vägen?

Fåglarna tittar åt olika håll, de flesta står med utbredda vingar, några gapar. En stund väntar jag på att något ska hända, men snart inser jag att det är detta som är deras orakelsvar.

(Ur Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage)

Tolkningsakten är ständigt närvarande, men att uttyda mening hos händelser och fenomen bortom ens invanda fördomar låter sig inte göras utan besvär. Och tvärtom, upplevelsen av mening som sker utan tolkning; man vet inte vad det hela ska betyda, men den omistliga känslan av mening går inte att undkomma. Kormorantrådet breder ut sina vingar, några gapar. Orakelsvar har getts, det finns en mening, till och med frågan har ställts. Men vad innebär svaret?

På de Chiricos torg gapar en metafysisk tomhet; kvällen, geometrin och de höga husen låter tingens tystnad verka. Vi har mening och svar, men frågorna låter sig inte ställas. Vi kan inte rationalisera erfarenheten. Eller kan vi?

Vi besöker olika platser i drömmen. Ibland figurerar de som bakgrunsfond för drömskeendena, men ibland framstår de själva med en sällsam kraft. Själva platsen är ett drömobjekt, och vi kan ställa oss lika frågande inför dess innebörd som vi gör inför allting annat. En tågstation, stjärnhimlen och väldigt ofta olika vikar.

Dessa platser möter vi i det vakna tillståndet. Vi kallar dem atoposer, poetiska platser, spatial entropi. När möter vi dem i drömmen? Att katalogisera dessa fenomen, ett litet arkiv över drömmens poetiska platser, där själva platsen bär på mening och kräver sin specifika frågeställning och metod.

KORMORANTRÅDET – Station för drömgeografiska studier

Med drömgeografisk forskning avser vi (f n):

a) Geografiska iakttagelser i drömmen och drömmandet.

Mer specifikt iakttagelser kring hur platser, händelser, upplevelser och förhållanden är fördelade i sömndrömmandet, den aktiva fantasin och önsketänkandet.
Det bör även vara möjligt att göra geografiska iakttagelser i de omedvetna vanorna och föreställningarna, dvs utifrån den förströddhetens aktivism som kan få oss att begå avgörande drömgeografiska misstag som att gå vilse, ta fel på stad, osv.

Den grundläggande frågeställningen blir på vilket sätt drömgeografin skiljer sig från vakengeografin, både i generell mening (teori) och med avseende på hur vi genom denna utforskning kan berika vårt sätt att leva, röra oss, iaktta världen omkring och i oss (biopolitik).

Några slutgiltiga svar på dessa frågor tänker vi inte gärna finna. Snittet vi lägger mellan drömgeografi och vakengeografi kommer med nödvändighet att vara mångstämmigt och anekdotiskt.

b) Psykogeografisk fenomenologi i allmänhet.

Det är: vad som får oss att uppfatta geografin på ett visst sätt och inte ett annat, t ex vad kartor visar och vad de inte visar, i synnerhet vilka begär och föreställningar som knutits eller kan knytas till vissa platser.

Närmare bestämt uppstår frågan om vilka orsakssamband som betingar våra aktiviteter, och var de avgörande faktorerna till sådana formande processer återfinns, samt vilka möjligheter och friheter som genereras genom medvetandegörandet av - och manipulerandet med dessa.

Som en följd härav vill vi förstås kontinuerligt utveckla och tillämpa experimentella metoder som kan få oss att uppfatta geografins begränsningar och möjligheter.


Drömgeografi Naturgeografi är en poetisk-vetenskaplig roman av Mattias Forshage som gavs ut på Styx Förlag 2007. Baksidestexten anger att det är:

Ett slags roman som utforskar hur rummet konstrueras i det imaginära universum, dels via drömmen, och dels via en uppmärksamhet på naturen (flora fauna, geomorfologi, meteorologi etc) som omfattar både poetiskt medbrottslingskap och vetenskaplig nyfikenhet.

Det torde också vara första gången som surrealismens och situationismens urbant präglade teorier om psykogeografi och drivande tillämpas med någon systematisk iver på naturiakttagelsens område, där särskilt den svenska naturens flora, fauna och årstidsväxlingar står i centrum.

Till firandet av denna poetologiska händelse bildades kort härpå Kormorantrådet.

Drömgeografi Naturgeografi (DG NG) är Kormorantrådets maskot, parlör eller startfält. Med författarens tillåtelse eller ej kommer vi emellanåt att publicera utdrag ur romanen samt följa upp några av de frågeställningar som gestaltas eller teoretiseras där.

En inbjudan att delta i forskningen utgår härmed till envar. Deltar gör man i första hand genom att ta fasta på den drömgeografiska andan; man skärper blicken för de egna drömgeografiska erfarenheterna; antecknar, experimenterar, meddelar sig, involverar andra, modifierar sina vanor. Sådana diskreta förskjutningar av beteendet och perceptionen måste i nuläget emellanåt (men långt ifrån alltid) framstå som triviala eller meningslösa, men på sikt har de möjlighet att förändra vardagslivets struktur radikalt.


Inskickande av material till: cormorant.council@gmail.com

eller i kommentarfälten till enskilda poster.