Wednesday, October 14, 2009

THE STUFF THAT CLOUDS ARE MADE OF

It has been foolishly suggested that there is no such thing as weather in dreams, but many of us have taken great interest in experiencing dream weathers.

Intentions have been referred to of introducing the concept of dream meteorology at this site, paralell with promises to introduce the concept of synaesthesia. Waiting for the proper introduction of the former I cannot refrain from calling attention to an early morning hypnagogy poem of mine, posted (in swedish) at the Biografier åt okrossbara hälleflundror site, where I experienced a synaesthetic dream weather.

It is one of those half-awake syntheses of desperately struggling to deliriously rationalise an incoherent set of remembered and strongly felt minor dream fragments.

The sky was becoming overcast, a disjunct cover of altocumulus or stratocumulus was painted on the sky as I watched, consisting of the sound of breasts.

This image seems to me simultaneously ridiculous and effective, and I really enjoyed experiencing the reality of it.

We would like to see others' experiences of how weathers are manifested (and what they are actually made of) in dreams-

MF

2 comments:

Anonymous said...

This dream was posted as a comment to the topic "how we move about in dreams" but anyway it fits here, it was connected to the external fact that the first hot rays of spring sun fell on my face as i was dreaming. It also affirms the close relationship between the sun and vegetables, and maybe also flowers.
Here goes:

"Jag är på en fest i ett stort gult hus på landet. Jag har sett den hemskaste Hitchcock-filmen som gjorts. Den var som en blandning av ”Mannen på taket” o dokumentären ”jesus camp”. Den vedervärdige mannen från Säffle´s (inte mannen på taket) barndom var barnens i jesuscamp ungefär. Filmen var svart-vit, och det hemskaste i den var att det hela tiden dök upp textrutor med kristna åsikter och budskap. Det var mycket motbjudande. Jag diskuterade filmen med Julle. Jonas satt i en fotölj o mös. Ett gäng Hitchcock-filmer passerade för mina ögon. En var en science fiction. Jag lyckades inte minnas titeln o handlingen när jag vaknade.

Det var många på festen. Det var mitt på dan. Mattias o Emma var också där.
Jag går till köket o börjar baka en gigantisk scones-deg med mkt te i. Degen är gulbrun redan innan den gräddas, vilket jag inte hinner göra för nu tar festen slut.
Festdeltagarna ställer sig mitt emot varandra i det största rummet som också har två stora dörrar i vardera riktning, de står uppradade som ursprungsuppställningen i schack. Det är för att de ska gå åt olika håll, några till tunnelbanan o några ska promenera till stan. Jag står o röker i en dörröppning o får därför inte komma in o ställa upp mig på min sida. (jag ska gå, tillsammans med Emma och Mattias o många fler)

Sen går vi.
Jag rusar tillbaks o hämtar degen, slänger den över min högra axel o springer ikapp mitt gäng.
Oj vad vi promenerar. Vackra berg o slätter. Frisk luft o skinande sol.
Jag blir mer o mer upprymd
Jag dansar och skuttar framåt så att degen på min axel långsamt mer o mer sträcks ut till en jättelik pizzadeg som mer o mer får funktionen av en drake. Och för varje skutt med denna degdrake svävar jag längre o högre igenom luften innan jag landar.
Detta samtidigt som en stråkorkester, gömd överallt i landskapet, osynlig, spelar en repetetiv slinga i staccato, och en lika osynlig kör sjunger ”Blomkål! Blomkål! Med sallad till sol”
Jag sjunger med för mig själv o faller in i allt mer innerlig vårglädje medans jag taktfast närmar mig att flyga iväg med deg-draken, detta är dock inget jag oroar mig för då jag vet att den bara kan veckla ut sig till en viss snart nådd gräns innan den imploderar o degar ner mig.
Jag fantiserar glatt att solen är blomkål."

JE said...

Here's a weather-related dream:

I'm on a boat together with several other people. It's late spring and ice sheets still cover the water at different places. A green woodpecker flies close to us and softly lands on the water. As it lands it makes a schwoosching sound, which resonates with the entire landscape. The sound propagates all the way up to the clouds. The clouds undergo a phase transition into ice one by one, as if they were like a supercooled liquid that's transformed into ice under an infinitesimal perturbation. It's beautiful and strange, and the entire process produces an outlandish sound. All of a sudden we realize that the clouds will start to fall down on us. Large chunks of ice start to rain down and we take cover under the roof of the boat.