"We have to imagine a system with "n" internal binary operations. Every machine redoes its own additions, its own multiplications, for itself. Every machine works for itself according to ITS operations: a mouth reads everything in mouth terms: eating, talking, kissing, shitting; eyes read erverything in seeing terms: eating, talking, kissing, shitting, etc., etc. All logic coexists and "speaks" at the same time." /010
Så hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?
Hur många organ kan ni uppleva drömvärlden genom, vilka förlängningar (101 pratar ju om att blommor egentligen är näsor eller tvärtom,att den sniffar snarare än blommar, hur tolkar en blomma tal och kyssar o tvärtom) finns att göra?
Är förmågor maskiner? Tolkar dansorganet alla andra förmågor i termer av dans?
Vilken synestetisk variation av perspektiv och kopplingar kan ni sätta i rullning när ni i drömmen sjunker ner i och utforskar eran kropp eller era sinnen på detta sätt?
Kanske två separata undersökningar, en som håller sig till den klassiska floran av sinnen, och en som uttnytjar förskjutningen så att vi får reda på hur till exempel Gävle tolkar ätande, tal, kyssande, o bajsande utifrån sina termer?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Så hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?
Intressant frågeställning...
Jag kan spontant bara svara för din del just nu, och med ett exempel på hur drömhänder tolkar en drömhändelse:
Jag tänker i en dröm förrförra natten att jag ska fråga Benedictus vad "kroppen utan organ" är. Men jag har förstått begreppet fel, det ska vara "händelser utan organ", får jag veta. Och vidare: Händelser har alltid en manifesterad aspekt och en ockult aspekt, vilka förhåller sig m e m dynamiskt till varandra beroende på hur omständigheterna regisserar eller breddar registret för en viss händelses utveckling. Den allra enklaste och därmed mest möjlighetsträngda dynamiken består förstås i händelsens oavlutade nu-karaktär i förhållande till dess framtida fullbordande efter planerna eller inte. Det kan också vara så att händelsen saknar ett medvetet subjekt trots att den har en ordinär form eller manifestation med mänskliga agenter osv. Människor som förmår spela huvudroller i sådana händelseutvecklingar är attraktiva för andra människor, ty alla vill i någon mån guidas in i ett subjektlöst händelseflöde hellre än att ta steget själv. Kärlek är ett sådant sätt att attraheras... Detta illustreras av att Benedictus brukar hoppa över en mur för att träffa en kvinna i smyg vars man är bortrest. Beteendet har karaktären av besatt upprepningstvång hos honom, och det laddas av att han känner hennes man och skulle råka illa ut om han blev påkommen. Muren omgärdar det idylliska men panoptikonövervakade "The Village", från TV-serien The prisoner. När han träffar kvinnan blir han gravt automatiserad, kroppspråket spastiskt och nyckfullt. Han visar mig sina händer, som inte går att kontrollera, det är ett tecken på "händelsens handlöshet" påstår han. Kvinnan har anledning att se spasticiteten som ett omisskänneligt tecken på kärlek. Hon har inte fel. Men avvecklas kärleksrelationen så saknar händelsen helt organ, dvs automatiseringen maximeras, vilket jag uppfattar som en paradox. Sista gången han hoppar över muren är det en spricka i den. Nu kan han kontrollera sina händer. Och därmed händelseutvecklingen, som först nu alltså har "organiserats". Det ockulta elementet krymper då och far in i framtiden.
Några timmar efter jag skrivit frågan om olika organs unika perspektiv på varandras aktiviteter i sömnen sover jag själv.
Ångestladdat märker jag plötsligt att jag hamnat i sömnparalys.
Mitt rum är där runt mig och jag ser det, men jag upptäckermitt dilemma först då jag försöker stänga ögonen för att somna om och det uppenbarar sig att dom faktist inte är öppna, att jag är oförmögen att öppna dom och inte heller förmögen att rubba några andra av mina lemmar.
Detta borde vara det mest önskvärda tillståndet för mig att själv sätta igång de undersökningar jag delegerat, men min ångest låter mig inte sansas. Jag jag sliter tills jag förmår min fysiska kropp byta position, samt jag själv växla psykiskt tillstånd till ordinärt drömmande.
Jag drömmer att jag och Rictus och en tredje person, utan ett namn som låter sig läggas på minnet men med ett för mig nytt utseende, sitter o hänger. Rictus journalistpolare Hunter S. Thompson dyker upp o ger Rictus en plastbutelj med det flytande meskalin han o hans kompis ska trippa på.
Dom häller i sig varsin rejäl grogg, Hunter tar en oxå o försvinner, och Rictus tittar på mig förvånat eftersom inte tagit för mig något själv.
Jag upplever det som att min mission för kvällen är att ohämmat socialisera utan att vara alltför ute i ombana, så jag ursäktar mig och säger att jag ska ta det lugnt medans jag samtidigt dricker upp resten av meskalinet, lite mer än två tredjedelars grogg.
Så socialiserar vi o väntar på att det ska kicka in, jag väntar mest på att få se hur Rictus o hans kompis reagerar.
Det finns flera vanliga prydnads-kaktusar i hemmet, och när jag babblar på så händer det flera gånger att jag kommer för nära en stor kaktus med små, täta o vassa taggar. Så nära att den fastnar i mitt ansikte och jag är tvungen att dra ut den.
Varje gång oroar jag mig lite över min vårdslöshet och lovar mig själv att vara mer på alerten så att jag inte går loss för mycket o plötsligt skadar mig allvarligt på kaktusen.
Rictus får ju en ganska jobbig resa, men den andra personen verka tackla sin bra.
Min är ganska driven o lsd artad men inte märkvärdig.
Jag ägnar Rictus massa uppmärksamhet för att se till att han inte går bort sig i något alltför moloket, men så ändå så sitter den där; kaktusen i hela ansiktet. O den har fastnat rejält.
Jag har kommit för nära den ännu en gång, o jag försöker dra loss den utan att skada mitt ansikte allt för mycket.
Det är mycket smärtsamt, mitt öga har stungits, mitt ögonlock rycks bort.
Taggarna är tunna o sitter väldigt tätt.
När jag lyckats lirka bort den ör min ögonlock borta och jag har flera stora är i hela ansiktet som helt säkert kommer stanna kvar resten av livet.
Jag försöker hitta någon plats där jag kan ta hand om mina sår i ensamhet, utan att bli distraherad, och jag är samtidigt stressad av att jag ska upp o jobba om några timmar.
Men jag stalkas samtidigt av en gammal klasskompis o älskarinna till mig, och facebook som är hennes påfund. Hon ler hela tiden på sitt mystiska sätt, som inte är mer mystiskt än att hon är en vanlig häxa med förkärlek för nattliga riter. Hon var alltid banal men det var kul sex med henne o Rictus. Och jag har alltid tyckt at den här mystiska samhörigheten hon skapar med mig, eller med folk, hennes trolldom som mer handlar om blickar signalerandes något underförstått snarare än faktiskt utbyte, enbart är jobbigt.
Jag tycker inte det är konstigt att hon uppfann facebook. Helt i hennes smak.
Jag tappar samtidigt alla mina tänder.
Det är blodigt, och jag vill inte visa henne eländet.
Men hon har trängt sig igenom en dörr jag försökt stänga bakom mig, o hon ler sådär på sitt typiska sätt mot mig medans jag försöker samla ihop mina utfallna tänder och hitta nånstans att spotta blod.
Jag vaknar, och övergången från dröm till uppvaknande markeras av övergången från ångest över situationen o mina tappade tänder till en glädje över att ha haft en dröm om att tappa tänder.
Jag vet inte vad en sån betyder men i mitt halvvakna tillstånd så ser jag tappandet av tänder som markerandes en viktig övergång, säkert återfinnbar i någon jungs symbolik, men främst i en mytologisk struktur a la cambells.
Jag är mycket lycklig över att ha gjort detta stora steg i alla fall.
Sen somnar jag om, drömlöst som vanligt. lugnt. skönt.
Senare under dagen tänker jag att tappandet av tänderna o kaktusen som fastnar i ansiktet kanske har att göra med mitt misslyckande som psykonaut. Detta när jag tänker på vilket guldläge jag missade.
Det är inte ofta jag drömmer nu för tiden, men sömnparalys..
Det måste vara tredje gången i mitt liv.
Det här får mig att minnas ett drömparalystillstånd jag hade en gång som motsvarar ungefär det du frågade efter, ett autonomt upplevande organ. Jag vaknade av att en häxa stod vid fotändan av sängen. Men jag var inte vaken. Hon hoppade upp i luften och landade ovanpå mig och dog, om hon nånsin levat. Medan jag försökte kränga av mig liket lyckades jag bara arbeta mig in i ett drömparalystillstånd. När jag trodde att jag öppnade ögonen trodde jag att jag hade ögon över hela kroppen, det var ok förutom i ansiktet, det störde mig oerhört att ha ögon på kinderna, i pannan, ovanför öronen osv. Jag fick upp en fantomarm och kände på ansiktet, började dra i det. Jag drog ut näsan ungefär en dm. Det var mycket obehagligt att titta på den ögonförsedda näsan. Jag insåg att den betraktade mig, att jag själv betraktade mig genom den. Men jag fick inte in någon bild från den monitorn i medvetandet.
Post a Comment