Tuesday, March 4, 2008

Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?
Hur transporterar vi oss mellan scener, medvetandetillstånd och upplevelser?
Vilka akter och metoder upplever vi oss kunna tillgripa för att ta oss fram o tillbaka, från o till, upp o ner, och är det möjligt att helt förvandla drömmen eller delar av den?

8 comments:

Anonymous said...

Från den tid jag ägnade mig åt medvetet drömmande utvecklade jag främst två metoder som jag är lite stolt över.

1. Flygande. Istället för att låta flygandet vara ett efterhärmande av den fysiska upplevelsen att simma (då det går trögt i början o man får ta i som fanken medans det blir lättare ju högre upp man kommer) så baserade jag mitt drömflygande på upplevelsen av att falla.
Det går till som så att jag själv bestämmer riktningen för en gravitation som bara berör mig, så om jag lägger gravitationspunkten rakt ovanför mig så faller jag rakt upp, vilket ger en snabb start.
Detta sättet att flyga går väldigt snabbt. Jag kom över rädslan att krocka med saker och kunde flyga lågt först efter jag upptäckt att jag kunde flyga/falla genom saker. Jag kan även börja flygturen genom att falla igenom marken jag står på.
Objekten jag faller igenom är oftast svarta inuti om dom består av kompakt materia, men om jag faller genom marken ett tag hittar jag oftast små grottor, rum eller till och med världar.

2. För att helt byta scen så är det bara att föreställa sig världen framför en som tvådimensionell och sedan riva sönder, eller gå igenom, pappret världen är målad på.

Anonymous said...

Några exempel på förflyttningar i drömmar:
1.Flygande är ett vanligt sätt att förflytta sig. Det kan vara lite segt ibland men oftast går det utan problem. Ibland måste jag spä på med lite extra tankekraft/vilja för att förflyttningen skall gå snabbare till platsen jag vill komma.
Andra gånger har jag inte så bestämt mål men flyger mer i höjdled ovan moln och har hamnat ett par gånger på "månen", en plats som man inte bör stanna allt för länge på.
Ibland måste jag koncentrera mig för att inte komma för högt utan hålla mig på lagom flyghöjd.
Det har hänt att jag förvandlats till örn/rovgågel och flyger på så sätt.
För någon vecka sedan drömde jag att det var just alkohol som gjorde att jag kunde flyga och när det gått ur kroppen så föll jag bara pladask på marken när jag prövade.

2. Försök att tränga mellan en glipa mellan två skivor som alltmer smalnar av till det blir helt platt/tvådimensionellt. På detta sätt är det meningen att jag skall förflytta sig till en annan dimension men jag lyckas inte ta mig hela vägen igenom. Huvudet tar emot.

3. I en dröm försöker jag tillsammans med några andra fly poliser som jagar oss genom att byta dimension/värld. Vi blundar hårt och lyckas försvinna för en stund men tyvärr trillar vi tillbaka till utgångspunkten igen.

Anonymous said...

ännu ett sätt att ta sig fram i drömmar:
Jag har ett drömtema som återkommer då jag är enormt akrobatisk och framförallt stark i armarna. jag kan svinga mig fram hit och dit dansa på händerna.

NN said...

Tre av mina metoder. Inte så "atletiska".


För scenbyte: svimma.

För flygning: gunga (eller i linje med den fysiska upplevelsen: vagga med kroppen).

För medvetandedrömmande: Inse drömsituationens begränsade möjligheter (mardrömsaspekten) och gör nånting åt det, t ex svimma eller gunga.


Reflektion:

Det är ju föreställningen om normal gravitation man måste kringgå när man vill att föreställningen om att flygdrömma/drömflyga skall gestalta sig.

Med "gungandet" tänker jag mig att föreställningen om att flyga frigörs från föreställningen om den normala gravitationen litet grand i analogi med hur en ståltråd kan fås att gå av genom att man böjer den fram och tillbaka en stund.

Anonymous said...

Nästa gång jag medvetande-drömmer så ska jag ta en taxi.
Att leta efter en busstation kan bli knepigt, men det kanske går enklare att vinka in något man kan lifta med, eller ringa färdtjänst.
Ska bli kul att se vart man hamnar...

mf said...

Gäller det bara att hopa exempel här alltså?

a) om jag flyger, brukar det vara enligt principen att ta allt längre steg, som alltmer antar karaktären av skridskoskär på luften, man vandrar i ett annat medium, fortfarande ganska arbetsamt men mycket behagligt.

b) kollektivtrafiken brukar fungera utmärkt men oförutsägbart (flera exempel på olika ställen på kormorantrådet)

c) för att byta tillstånd/scen är det mycket användbart med trick från den romantiska litteraturen; att helt enkelt byta retorisk nivå genom att vakna till en annan dröm, somna ifrån till en annan dröm, komma upp ur en historia i historien, ja även dö funkar ofta utmärkt.

d) Ett bra sätt som jag inte kan minnas om jag någonsin verkligen drömt men som kan ligga nära till hands om man klardrömmer: att likt en elak dvärg eller en festbesökare hos Kafka helt enkelt hoppa upp på ryggen på någon som intresserar en eller som man känner något slags sympati för, och se vart e bär iväg med en.

mf said...

Dagen efter mitt förra inlägg provade jag faktiskt på att åka taxi i drömmen, kanske just eftersom jag tyckte det lät så orimligt. Vi var på väg från en förfest till en annan fest, men taxin tog mig till en ny plats bara om jag också använde den romantiska berättarteknikens trick, så jag somnade alltså i taxin, och när jag vaknade upp var vi någon annanstans. Lite väl annanstans, eftersom vi var på väg västerut över den norra bron i Södertälje, vilket var helt fel eftersom vi skulle på fest hemma hos Erik i Fornhöjden, och alltså skulle vi inte korsa Södertälje kanal. Jag protesterade frenetiskt, att korsa bron verkade oåterkalleligt ("så snart han korsat bron kom andarna honom till mötes") och vi skulle inte kunna återvända till Östertälje, men taxichauffören berättade lugnt att han fått så motstridiga vägbeskrivningar medan jag sov. Alla var överens om att vi skulle passera posten, svänga söderut, hålla utkik efter blomsteraffären och ta oss uppför backen, men ingen visste vilket postkontor. Och för övrigt finns det ju inga postkontor längre.

Anonymous said...

Ett ovanligt sätt att transportera sig i drömmen, från en ungefär exakt ett år gammal dröm:

Jag är på en fest i ett stort gult hus på landet. Jag har sett den hemskaste Hitchcock-filmen som gjorts. Den var som en blandning av ”Mannen på taket” o dokumentären ”jesus camp”. Den vedervärdige mannen från Säffle´s (inte mannen på taket) barndom var barnens i jesuscamp ungefär. Filmen var svart-vit, och det hemskaste i den var att det hela tiden dök upp textrutor med kristna åsikter och budskap. Det var mycket motbjudande. Jag diskuterade filmen med Julle. Jonas satt i en fotölj o mös. Ett gäng Hitchcock-filmer passerade för mina ögon. En var en science fiction. Jag lyckades inte minnas titeln o handlingen när jag vaknade.

Det var många på festen. Det var mitt på dan. Mattias o Emma var också där.
Jag går till köket o börjar baka en gigantisk scones-deg med mkt te i. Degen är gulbrun redan innan den gräddas, vilket jag inte hinner göra för nu tar festen slut.
Festdeltagarna ställer sig mitt emot varandra i det största rummet som också har två stora dörrar i vardera riktning, de står uppradade som ursprungsuppställningen i schack. Det är för att de ska gå åt olika håll, några till tunnelbanan o några ska promenera till stan. Jag står o röker i en dörröppning o får därför inte komma in o ställa upp mig på min sida. (jag ska gå, tillsammans med Emma och Mattias o många fler)

Sen går vi.
Jag rusar tillbaks o hämtar degen, slänger den över min högra axel o springer ikapp mitt gäng.
Oj vad vi promenerar. Vackra berg o slätter. Frisk luft o skinande sol.
Jag blir mer o mer upprymd
Jag dansar och skuttar framåt så att degen på min axel långsamt mer o mer sträcks ut till en jättelik pizzadeg som mer o mer får funktionen av en drake. Och för varje skutt med denna degdrake svävar jag längre o högre igenom luften innan jag landar.
Detta samtidigt som en stråkorkester, gömd överallt i landskapet, osynlig, spelar en repetetiv slinga i staccato, och en lika osynlig kör sjunger ”Blomkål! Blomkål! Med sallad till sol”
Jag sjunger med för mig själv o faller in i allt mer innerlig vårglädje medans jag taktfast närmar mig att flyga iväg med deg-draken, detta är dock inget jag oroar mig för då jag vet att den bara kan veckla ut sig till en viss snart nådd gräns innan den imploderar o degar ner mig.
Jag fantiserar glatt att solen är blomkål.