Särskilt tunnelbanan bör kunna ha genvägar, förlängningar och många fler stationer i drömmen. För någon månad sen drömde jag om en tunnelbanestation som hette "Kallmyra", och strax innan dess fanns det en mycket bra konstutställning om Tintin i Solna Centrums T-bana.
Men även andra städer kan få talande kollektivtrafiknät. För ett par år sedan försökte jag åka tunnelbana i Malmö, men det fanns bara en linje och tågen var märkta "mot Pigholmen" eller "mot Laholmen" och jag förmådde inte utröna vilket av dem som var in mot centrum (kanske befann jag mig i Limhamn). Denna tunnelbana var ett fiasko, liknade mest Göteborgs spårvagnar, hade varit fruktansvärt dyr och var till föga nytta och mest av allt ytterligare ett monument Ilmar Reepalu rest över sin person.
Det finns andra städer som jag är långt mer intresserad av hur deras tunnelbanenät skulle se ut. Eller kanske mer futuristiska kollektivtrafiklösningar?
/MF
Thursday, December 20, 2007
Om Sörmland vore vackert
För den som är berest i småstäder och naturmiljöer runtom i landet erbjuder alla landskap vissa påfallande vackra liksom många banala och enahanda element; Södermanland är inget avvikande i det avseendet. Men när jag letar igenom gamla drömmar ser jag två drömmar från olika tidpunkter som båda bygger på att godtyckligt måla upp Sörmland som något påfallande vackert. Går det att hitta gemensamma drag hos sådana platser som väljs ut för att fyllas med skönhet, eller är det verkligen godtyckligt? Finns det exempel på motsatsen, att vissa områden i drömmen utnämns till entydigt fula?
1
En fantastisk turistresa med tåg genom Sörmland, som jag gör i ett större sällskap med många barn. Jag håller låda för barnen om olika geografiska sevärdheter längs vägen. Mest upphetsande är den “kinesiska vägen” där tåget åker i ett dike längsmed kanten av en sjö, och spåret är faktiskt lägre beläget än vattenytan, man kan t o m se vattenytan bukta sig i ögonhöjd. Sedan bär det uppåt och vi far ut på vattenytan av Sörmlands påstått berömda “fagersjöar”. Snart når vi fram till något utflyktsmål där allt är halvdant, glest och lerigt, och vi håller på att tappa bort vissa barn.
2
Jag ska dela ut ett diplom till en markägare i Sörmland som skött sina marker på ett exemplariskt sett ut naturvårdens synvinkel. Hennes skog, mestadels låglänt och fuktig, är full av gamla alar och ekar, linjer och kluster av morotformade träd, många avbrutna vid en viss höjd av någon lokal katastrof, det är mycket vackert. Jag talar med henne i hennes kök, och sover på hennes tältsäng, och läser hennes lokaltidning, ja jag funderar på att flytta dit eftersom det är så vackert och hon är så vacker. Och när hon visar mig runt så visar det sig att det inte bara är denna skog utan också vidsträckta sydlänta torrbackar, precis vad jag behöver. Hon lägger sig ner i den sluttningen och särar på benen för att ta emot mig i ett förseglande av våra planer.
/MF
1
En fantastisk turistresa med tåg genom Sörmland, som jag gör i ett större sällskap med många barn. Jag håller låda för barnen om olika geografiska sevärdheter längs vägen. Mest upphetsande är den “kinesiska vägen” där tåget åker i ett dike längsmed kanten av en sjö, och spåret är faktiskt lägre beläget än vattenytan, man kan t o m se vattenytan bukta sig i ögonhöjd. Sedan bär det uppåt och vi far ut på vattenytan av Sörmlands påstått berömda “fagersjöar”. Snart når vi fram till något utflyktsmål där allt är halvdant, glest och lerigt, och vi håller på att tappa bort vissa barn.
2
Jag ska dela ut ett diplom till en markägare i Sörmland som skött sina marker på ett exemplariskt sett ut naturvårdens synvinkel. Hennes skog, mestadels låglänt och fuktig, är full av gamla alar och ekar, linjer och kluster av morotformade träd, många avbrutna vid en viss höjd av någon lokal katastrof, det är mycket vackert. Jag talar med henne i hennes kök, och sover på hennes tältsäng, och läser hennes lokaltidning, ja jag funderar på att flytta dit eftersom det är så vackert och hon är så vacker. Och när hon visar mig runt så visar det sig att det inte bara är denna skog utan också vidsträckta sydlänta torrbackar, precis vad jag behöver. Hon lägger sig ner i den sluttningen och särar på benen för att ta emot mig i ett förseglande av våra planer.
/MF
Sunday, December 16, 2007
Att gå genom dörrar
Det finns förstås Zenons paradox att man aldrig kan gå genom en öppen dörr. Matematiskt upplöses paradoxen enkelt genom att en oändlig summation kan ge ett ändligt resultat. Man är den upplöst i drömmen? Låt oss för ett ögonblick föreställa oss rummen vi rör oss genom i drömmen som symboliska gestaltningar av omedvetna processer. Men hur gestaltas då övergången från den ena processen till den andra? Eller låt oss helt enkelt tänka oss rummen som uttryck för en spontant arkitektorisk skaparglädje, en vilja att möblera. Blir fokus i denna vilja konstant i passagen mellan två rum? Rapportera in era iakttagelser av vad som sker då man rör sig genom en dörr, eller snarare, rör man sig genom dörrar överhuvudtaget i drömmen? Hade Zenon rätt?
Liten drömkartläggning
Att utforska drömgeografin handlar förstås inte enbart om att samla in drömmar. De måste även analyseras. I följande dröm har följande drömgeografiska element identifierats: platsöverlagring, drömgeografisk drömgeografi, spatial bortstötning, gradvis delpopulering. total antepopulering, spatio-fysiologisk förskjutning, rumslig dubbelprojektion. Kan du också hitta dem?
Jag går på vägen som leder ner mot Hasseludden. Det är i Örebro, men demonstrationerna som Seba anordnar får mig att tro att det är Nörrebro. En man klättrar upp på en stolpe och får applåder av sina vänner. Roh-Nin möts på en restaurang, där Annika frågar Mathias vad som hände med boken hon ville sammanställa om facklig verksamhet. Jag sitter i en soffa tillsammans med en kvinna i 40-årsåldern och tittar på en karta över området. Vi diskuterar platser som vore intressanta att utforska, och jag ser på kartan en plats som jag utforskade i en annan dröm. Den ligger 500 meter söder om en bensinmack, men kommer till den via några trappor, men vi blev ertappade av väktare och fick springa därifrån. Det hela är ett lågindustriellt forskningsområde. Jag går runt längre bort i Hasseludden, klagar lite på att jag är sjuk igen och sätter mig ned tillsammans med min resekamrat på en klipphäll. På andra sidan vattnet är en annan klipphäll, och vi ska observera de djur som vi har lockat dit. Jag känner nu igen min resekamrat, han är programledare för en engelsk resefilm som går på Discovery. Andra personer börjar dyka upp. Tre japanska judokas sätter sig bakom oss. Det är brant, och en av dem visar sina kraftiga handleder och vader som han har fått av år av träning. Han bjuder på te, och jag bockar innan jag dricker téet vilket gör dem andra judokas upprörda. Några beger sig av för att hämta pinnar så jag ska få bättre balans eftersom jag hela tiden håller på att trilla av klipphällen. Då kommer djuren på andra sidan. En giraff med två ungar, som tumlar fram vid klipporna. Kraftiga gorillor, kanske en dinosaurie. Det är mycket intressant att se hur de rör sig.
Att stiga ned i samma dröm två gånger
Flera av mina vänner berättar om hur de, likt fåglar som återvänder till samma häckningsplats varje år, återvänder till samma plats i drömmen om och om igen. De rör sig i samma landskap, möter samma personer och utför samma handlingar. Ett sådant repetitivt beteende, vad tyder det på? Om någonting är mystiskt i drömmen så är det nog det. Här handlar det inte om att uppsöka samma plats, men med skiftande intentioner, befolkning och handlingar. Här är det samma system av händelser som utspelar sig på samma plats. Driver mina vänner med mig, eller är det flera som har samma erfarenhet av denna återkomst av det ständigt lika?
Platsens population
Ett av de viktigaste inslagen i modern geografi är demografiska analyser. Det är förstås även giltigt i drömgeografiska bestämningar. Vilka element, växter, svampar, djur, människor och utomjordingar är det som befolkar en plats? I drömmen låter ofta platsen göra sig gällande först, varpå en gradvis populering sker. Eller så är det ofta tvärtom, platsen är helt befolkad och det är befolkningen som utgör platsens primära bestämning. Ständigt dessa extremer, ständigt dessa mellanlägen i drömmen. (Eller är mellanlägen överhuvudtaget möjligt i drömmen? Om konstruktionen av drömmens innehåll följer ett antal förutbestämda mekanismer och primära symboliska funktioner så finns ingen möjlighet till glidningar. Allt som sker i drömmen är då kvalitativt isolerade uttryck utan möjlighet till gradvisa övergångar sinsemellan.) Låt oss vara uppmärksamma på följande kategorier:
- Populationens element (dvs vad eller vilka är det som utgör platsens population överhuvudtaget?)
- Deras förhållande till platsen (tillfälligt besök, permanent boende, hemsökelse, okänt förhållande?)
- Deras verksamhet (Vad gör de? Hur relaterar det till en övergripande rytm i deras förhållande till platsen?)
- Deras kommunikativa beredskap (Kommunicerar de med varandra, med dig, med vilka medel och vad säger de?)
Andra kategorier förekommer förstås, och läsaren uppmanas delge dem i kommentarerna nedan. Det handlar inte heller om en population i en plats, utan det kan mycket väl röra sig om flera, med överlagringar, hierarkiska nivåer och inbördes förskjutningar. Lämna bidrag till en demografisk analys av drömgeografin nedan.
- Populationens element (dvs vad eller vilka är det som utgör platsens population överhuvudtaget?)
- Deras förhållande till platsen (tillfälligt besök, permanent boende, hemsökelse, okänt förhållande?)
- Deras verksamhet (Vad gör de? Hur relaterar det till en övergripande rytm i deras förhållande till platsen?)
- Deras kommunikativa beredskap (Kommunicerar de med varandra, med dig, med vilka medel och vad säger de?)
Andra kategorier förekommer förstås, och läsaren uppmanas delge dem i kommentarerna nedan. Det handlar inte heller om en population i en plats, utan det kan mycket väl röra sig om flera, med överlagringar, hierarkiska nivåer och inbördes förskjutningar. Lämna bidrag till en demografisk analys av drömgeografin nedan.
What is this place, really?
Drömmens platser later sig inte enkelt bestämmas. Att gå runt i välbekanta miljöer men med den svaga aningen att det egentligen är någon helt annan stans. Eller tvärtom, fullkomligt främmande landskap inger den grundmurade övertygelsen att man är i sin hemstad. Mellan dessa poler en kontinuerlig skala av platsers överlagringar . Det är som om platsen egentligen är två: dess geografiska manifestation, och tanken på vad det är den representerar. Ofta sammanfaller detta (nästan alltid i det vakna tillståndet?), men då en separation uppstår blir det riktigt intressant. Hur orienterar man sig i en plats man egentligen vet är en annan? Vad är det för topologier, geografiska texturer och atmosfärer som gör att en plats upplåter sig till att vara någonting annat än dess manifestation? Men låt oss inte teoretisera alltför mycket. Låt oss enbart, i inledningen av detta forskningsprojekt, notera denna dubbeltydighet i platsens bestämning och inbjuda andra till att delge sina iakttagelser.
Drömobservatorier
Om man är intresserad av drömmens rumsliga bestämningar, av drömvärldens kartläggning, naturgeografi, stadsplanering och psykogeografi, kan det vara en gynnsam strategi att försöka identifiera DRÖMOBSERVATORIERNA.
Med det avses här inte själva sovplatserna (även om det kan vara nog så intressant att se de fall där vissa sovplatser gynnar vissa typer av drömmar, i kontrast mot den gängse tendensen för drömmen att visa upp en särskild autonomi gentemot sovandets omständigheter), utan istället just de platser man besöker i drömmen som ger en lite överblick eller koll på drömgeografins uppbyggnad, de utkikspunkter som förklarar läget, som t ex förbinder till synes disparata element, eller ger en intuitiv koll på uppbyggnaden, eller som man bara återkommer till gång på gång och som då verkar vara en fix drömstation med kanaler åt andra håll.
Frågan om drömobservatorier väcktes i Drömgeografi Naturgeografi först i en dröm (se tidigare post), och i anslutning till den väckte MF frågan till auditoriet vid ett muntligt anförande på Färgfabriken 15.xii.2007. Här vill vi bjuda in till att bidra till kartläggningen av just dessa drömobservatorier (och därmed av drömmen i sin helhet). Addera som kommentarer eller skicka till cormorant.council@gmail.com alla sorters möjligen relevanta resonemang och belysande drömerfarenheter; särskilt i anslutning til frågorna:
1. Hur kan sådana drömobservatorier se ut, vilken typ av platser kan det vara, är de högtidliga eller anspråkslösa?
2. Är det effektivt eller alls intressant att öva sig i särskilda tekniker för att hitta dem eller nå fram till dem?
3. Sådana drömobservatorier öppnar ofta så kallade “icke-euklidiska genvägar”, dvs de bildar förbindelser mellan platser som vi annars är vana är långt ifrån varandra. Är sådana genvägar tillfälliga eller varaktiga? Delar platserna som förbinds en och samma atmosfär eller kan de också skapa förbindelser mellan distinkt olika atmosfärer?
4. Sådana drömobservatorier förmedlar, under vissa omständigheter, lätt en särskild känsla av hemmahörighet, och egentligen är väl de “drömhem” man kan ha kanske mest en särskild klass av drömobservatorier. Vilka drömhem återvänder man verkligen till, och vilka ger bara en déjà vu-känsla av att man varit där förr? Finns det något sätt att avgöra när en sådan déjà vu-känsla uppstår simultant som en del av drömmen och när den verkligen bygger på ett reellt återseende? Hur är drömhemmen placerade i relation till andra relevanta platser i drömmen?
Med det avses här inte själva sovplatserna (även om det kan vara nog så intressant att se de fall där vissa sovplatser gynnar vissa typer av drömmar, i kontrast mot den gängse tendensen för drömmen att visa upp en särskild autonomi gentemot sovandets omständigheter), utan istället just de platser man besöker i drömmen som ger en lite överblick eller koll på drömgeografins uppbyggnad, de utkikspunkter som förklarar läget, som t ex förbinder till synes disparata element, eller ger en intuitiv koll på uppbyggnaden, eller som man bara återkommer till gång på gång och som då verkar vara en fix drömstation med kanaler åt andra håll.
Frågan om drömobservatorier väcktes i Drömgeografi Naturgeografi först i en dröm (se tidigare post), och i anslutning till den väckte MF frågan till auditoriet vid ett muntligt anförande på Färgfabriken 15.xii.2007. Här vill vi bjuda in till att bidra till kartläggningen av just dessa drömobservatorier (och därmed av drömmen i sin helhet). Addera som kommentarer eller skicka till cormorant.council@gmail.com alla sorters möjligen relevanta resonemang och belysande drömerfarenheter; särskilt i anslutning til frågorna:
1. Hur kan sådana drömobservatorier se ut, vilken typ av platser kan det vara, är de högtidliga eller anspråkslösa?
2. Är det effektivt eller alls intressant att öva sig i särskilda tekniker för att hitta dem eller nå fram till dem?
3. Sådana drömobservatorier öppnar ofta så kallade “icke-euklidiska genvägar”, dvs de bildar förbindelser mellan platser som vi annars är vana är långt ifrån varandra. Är sådana genvägar tillfälliga eller varaktiga? Delar platserna som förbinds en och samma atmosfär eller kan de också skapa förbindelser mellan distinkt olika atmosfärer?
4. Sådana drömobservatorier förmedlar, under vissa omständigheter, lätt en särskild känsla av hemmahörighet, och egentligen är väl de “drömhem” man kan ha kanske mest en särskild klass av drömobservatorier. Vilka drömhem återvänder man verkligen till, och vilka ger bara en déjà vu-känsla av att man varit där förr? Finns det något sätt att avgöra när en sådan déjà vu-känsla uppstår simultant som en del av drömmen och när den verkligen bygger på ett reellt återseende? Hur är drömhemmen placerade i relation till andra relevanta platser i drömmen?
Ett drömobservatorium
På vilket sätt kan man egentligen söka efter en rofylld plats att inrätta sitt drömobservatorium? Som sagornas speglar, tidsmaskiner, dimensionshål. En gul och grå gammal hotellsäng, en månskens-doftande säng med en halvsovande kvinna i en innerstadslägenhet, en behagligt skakande tågbädd, alla fullt tänkbara. Men det bästa måste vara ett mycket litet hus, vars utsida och insida inte har mycket med varandra att göra. Det måste till och med vara riktigt anspråkslöst. En tänkt barackartad stuga uppsatt vid Tjär-hovsplan, där tågförarna kunde gå in och dricka kaffe, t ex.
Jag hade fått låna nyckeln av en kamrat som kör roslagsbanan, men det är inte bra om jag blir upptäckt. Jag vill ju bara kunna gå dit ibland på natten i ensamhet. Men väktarna får tag på mig. De vill få mig att skriva under något intyg, och dessutom ska jag skriva under det på en dataskärm, det är fruktansvärt och tillika absurt. Oerhört upprörd frågar jag väktaren, har inte han någon gång i livet stött på en plats där han känt sig märkligt men odramatiskt hemma utan att ha sett stället förr, som om det var något han ständigt åter-kommit till och utgått från i drömmar, men varje gång glömt… Det är kanske att ta i, men i efterhand ter det sig alltmer trovärdigt, man säger alltid mer än man vet.
(ur Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage)
Jag hade fått låna nyckeln av en kamrat som kör roslagsbanan, men det är inte bra om jag blir upptäckt. Jag vill ju bara kunna gå dit ibland på natten i ensamhet. Men väktarna får tag på mig. De vill få mig att skriva under något intyg, och dessutom ska jag skriva under det på en dataskärm, det är fruktansvärt och tillika absurt. Oerhört upprörd frågar jag väktaren, har inte han någon gång i livet stött på en plats där han känt sig märkligt men odramatiskt hemma utan att ha sett stället förr, som om det var något han ständigt åter-kommit till och utgått från i drömmar, men varje gång glömt… Det är kanske att ta i, men i efterhand ter det sig alltmer trovärdigt, man säger alltid mer än man vet.
(ur Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage)
Drömgeografins naturgeografi
Det kanske är att pressa anknytningen till boktiteln lite grann, men frågan är likväl intressant: hur kan djur, växter, väder och naturmiljöer förklara var man är även i drömmen? Är det en fråga bara för biologer, geografer, metereologer, fjällvandrare, fågelskådare, spågubbar, häxor och bönder, som ändå tittar efter tecken, eller smyger de sig in i andras orientering i drömmen också? Vilka markörer övertygar drömmaren om att man är t ex på en annan världsdel? Eller på en ö? Eller i en bergstrakt? Vilka markörer övertygar drömmaren om att det är vår eller höst, morgon eller kväll? Skriv ner resonemang och drömanekdoter som kommentarer eller i mail till cormorant.council@gmail.com !
Nära Afrika
Ett enkelt drömexperiment med viss relevans här gjordes december 1999-januari 2000 inom surrealistgruppen i Stockholm på temat utforskning i drömmen av på förhand utsedda områden. Uppgiften var att drömma om Afrika.
Geografiskt sett är detta förstås ett mycket vidsträckt och föga enhetligt område. Delvis kanske detta var en starkt försvårande faktor. Å andra sidan borde det också kunna vara tvärtom: att var och en ändå har en stark bild av ett personligt-mytologiskt Afrika eller ett drömafrika, som är mer eller mindre fristående från och obekymrat om förhållandena i någondera delen av det befintliga Afrika (t ex ett Afrika som det som manifesterades i Raymond Roussels odödliga bok “Intryck från Afrika”).
Erfarenheten var övervägande negativ, de flesta deltagare i experimenten drömde om misslyckade försök att resa till Afrika, andrahandsrepresentationer av Afrika, tankar på Afrika, men ingen lyckades verkligen ta sig dit medan experimentet pågick (de ursprungliga bidragen publicerade som kommentarer här). Några lyckades dock ta sig dit strax efteråt (kommer att digitaliseras). Hur ser andras drömafrika ut? Finns det belysande exempel på när motsvarande experiment misslyckats eller kanske lyckats?
Geografiskt sett är detta förstås ett mycket vidsträckt och föga enhetligt område. Delvis kanske detta var en starkt försvårande faktor. Å andra sidan borde det också kunna vara tvärtom: att var och en ändå har en stark bild av ett personligt-mytologiskt Afrika eller ett drömafrika, som är mer eller mindre fristående från och obekymrat om förhållandena i någondera delen av det befintliga Afrika (t ex ett Afrika som det som manifesterades i Raymond Roussels odödliga bok “Intryck från Afrika”).
Erfarenheten var övervägande negativ, de flesta deltagare i experimenten drömde om misslyckade försök att resa till Afrika, andrahandsrepresentationer av Afrika, tankar på Afrika, men ingen lyckades verkligen ta sig dit medan experimentet pågick (de ursprungliga bidragen publicerade som kommentarer här). Några lyckades dock ta sig dit strax efteråt (kommer att digitaliseras). Hur ser andras drömafrika ut? Finns det belysande exempel på när motsvarande experiment misslyckats eller kanske lyckats?
Subscribe to:
Posts (Atom)