Om man är intresserad av drömmens rumsliga bestämningar, av drömvärldens kartläggning, naturgeografi, stadsplanering och psykogeografi, kan det vara en gynnsam strategi att försöka identifiera DRÖMOBSERVATORIERNA.
Med det avses här inte själva sovplatserna (även om det kan vara nog så intressant att se de fall där vissa sovplatser gynnar vissa typer av drömmar, i kontrast mot den gängse tendensen för drömmen att visa upp en särskild autonomi gentemot sovandets omständigheter), utan istället just de platser man besöker i drömmen som ger en lite överblick eller koll på drömgeografins uppbyggnad, de utkikspunkter som förklarar läget, som t ex förbinder till synes disparata element, eller ger en intuitiv koll på uppbyggnaden, eller som man bara återkommer till gång på gång och som då verkar vara en fix drömstation med kanaler åt andra håll.
Frågan om drömobservatorier väcktes i Drömgeografi Naturgeografi först i en dröm (se tidigare post), och i anslutning till den väckte MF frågan till auditoriet vid ett muntligt anförande på Färgfabriken 15.xii.2007. Här vill vi bjuda in till att bidra till kartläggningen av just dessa drömobservatorier (och därmed av drömmen i sin helhet). Addera som kommentarer eller skicka till cormorant.council@gmail.com alla sorters möjligen relevanta resonemang och belysande drömerfarenheter; särskilt i anslutning til frågorna:
1. Hur kan sådana drömobservatorier se ut, vilken typ av platser kan det vara, är de högtidliga eller anspråkslösa?
2. Är det effektivt eller alls intressant att öva sig i särskilda tekniker för att hitta dem eller nå fram till dem?
3. Sådana drömobservatorier öppnar ofta så kallade “icke-euklidiska genvägar”, dvs de bildar förbindelser mellan platser som vi annars är vana är långt ifrån varandra. Är sådana genvägar tillfälliga eller varaktiga? Delar platserna som förbinds en och samma atmosfär eller kan de också skapa förbindelser mellan distinkt olika atmosfärer?
4. Sådana drömobservatorier förmedlar, under vissa omständigheter, lätt en särskild känsla av hemmahörighet, och egentligen är väl de “drömhem” man kan ha kanske mest en särskild klass av drömobservatorier. Vilka drömhem återvänder man verkligen till, och vilka ger bara en déjà vu-känsla av att man varit där förr? Finns det något sätt att avgöra när en sådan déjà vu-känsla uppstår simultant som en del av drömmen och när den verkligen bygger på ett reellt återseende? Hur är drömhemmen placerade i relation till andra relevanta platser i drömmen?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Metoder och tekniker kan självklart vara både effektiva och intressanta, men mera ofta är det intressant än effektivt. För att uppleva effekterna måste man a) vara uthållig mot drömcensurens sabotage mot intentionerna att kontrollera drömmandet, b) även experimentera med att hitta rätt sinnestillstånd, påverkansatmosfär, intentionsart, attityd. Uthålligheten, som inte minst handlar om att motivera sig, understöds eller behövs inte i de samhällen eller epoker då dröminkubation ingår som en naturlig del i samhällslivet, som i det antika Grekland där Asklepios-templen erbjöd övernattningar som möjliggjorde drömmöten med läkeguden själv, och hos de nordamerikanska indianstammarnas enskilt åtagna "vision quests", i vilka drömlösningar på vardagsproblem av allmänt intresse kunde ernås. Sådana exempel på metoder som omsatts i större skala kan inspiera oss. Den kollektiva aspekten av drömutilism är kanske av större intresse än den privata, åtminstone när det gäller att formulera förutsättningarna och motiven för att ägna sig åt olika drömtekniker, särskilt de som går på tvärs emot böjelsen för passiv drömhedonism. Som renodlad "drömhedonist" vill man maximera drömlivets oförutsebarhet, dess karaktär av upplevelsecirkus, och går kanske inte gärna utilistiskt till väga om det inkräktar på det man gillar med drömmandet (och med sovandet, slumrandet, vilan, bekvämligheten). Då drömlivet i vårt samhälle, eller under vår epok, ju är förhållandevis separerat från vakenlivet, är det kanske också lättare att se poängen med att upprätthålla drömlivets kontrastering mot vardagen: vi kanske verkligen behöver drömkomplementet mera än försöken att göra drömlivet produktivt och systematiserat, dv s mera likt vakenbestyren.
/NN
Just drömhem etablerar frågan om drömgeobiografi, om hur man skapar sig en historia. Jag kommer behöva skriva en essä om det där. För mig är hemmen primärt:
1. Naturhistoriska Riksmuseet (såsom man såg det som barn, plus alla skrymslen, vindar, vrår och passager) (ibland som mardrömsvind i allmänhet, eller som ett leksaksmuseum)
2. En lägenhet i Hagalund (där jag aldrig bott)
3. En funkisvilla (förlagan låg i Bromma men i drömmen t ex i Halmstad, vilket för övrigt ligger i Alperna!)
Några andra viktiga observatorieplatser, som är knytpunkter eller reläer mellan olika drömlandskap:
1. Vattentornet (det är ju också ett astronomiskt observatorium)
2. Baracken på Tjärhovsplan
3. En skogsbacke tidigt på våren (av någon anledning östgötsk)
4. En öppen gräsmatta/exercisfält på natten med utspridda DeGeer-moräner och omgivande småvillor
Post a Comment