The Limes norrlandicus of the imagination

railways and cosmology

If we allow ourselves the adventurous abstraction of a "national psychogeography", it would have to be noted that the Norrland limit would probably be an important border in the swedish imagination. The northern two thirds of this elongate country are darker, much more sparsely populated and in popular imagination (both northern and southern) far less civilised than the southern third. The biological and geological border is called "limes norrlandicus" and it partly follows a vague cultural border (if there is one) and runs along the river Dalälven. The lower Dalälven is famous for huge floods and wild nature, including many rare beetles, a lot of eagles, and one of the highest mosquito densities in the entire world. One of the large flooded areas, Storfjärden, with all its flooded dead forest emerging from the water, is probably the original habitat of the original cormorant council (not the dilettants running this webpage). Just north of the outlet is the first norrlandic town, Gävle, with papermills, a coffee roastery and an icehockey team, and not much else. Gävle has appeared in several dreams and interpretation deliria on this site and elsewhere and appears imaginatively important. But we must also ask ourselves more specifically what the Norrland border is about from the viewpoint of the imagination.

Dream this morning:

I am going with the trans-dalälven railway, in a new set of tiny plastic cars. First we're going north, and when we meet the river we turn right and most of the route goes west-east at the edge of the water. It is beautiful but the actual views remind me more of Florida swamps. Opposite me sits a guy looking like a rock musician, pretending to sleep, I'm sure he doesn't have a ticket. I don't know if I have one.

(Flashback: I have recently moved in with a girlfriend in a new apartment in a hypermodern apartment complex - or perhaps rather 60s Science Fiction style. She´s not there, and I'm not comfortable there with or without her. The walls towards the main corridor are transparent, so everybody can see me as I sit down in the hallway, spreading out all the stuff in my pockets on the floor in front of me. I sit there looking at the assorted items in despair, trying to make up a combination of objects that would possibly be valid as a train ticket.)

And here comes the conductor. To my surprise, the rock musician does have a ticket, and something I produce works too. So that wasn't really a problem. The conductor splits into three persons, two continue along the train and one remain with us, looking out the window and holding a soliloquoy in danish. I don't quite understand what he's talking about.

The swamps are lush, and there is large amounts of debris floating around as if from some major wreckage. I keep thinking this is all part of the restauration process, but I can't remember what it looked like before.

On the walls of the car there is a series of framed blackandwhite photographs. The first one depicts two stereotypic teenage girls in white summer dresses looking into the camera. In the following pictures (or do they replace the first one rather than follow next to it?), the girls make some efforts to incarnate some 50s or 60s concept of swedish sin, basically by making really stupid-looking american cheerleader moves, and occasionally flashing their breasts. It's awful, but I fail to look away, because I get the impression that the whole world is suspended between the facial expression of rational resoluteness of one and that of flabby improvisation of the other, and of the firmness of the breasts of one and the softness of those of the other, their opposite senses of being sisters. Yes, those oppositions do sound a bit stupid too but it's very subjectively captivating.

The two teenagers standing next to the pictures might be them. Their stupid name is "Rudy Gullet" (in english). They look ordinary and sound ordinary, but the questions they are posing are interesting enough for me to cut into the conversation, providing whatever information I might possess to contribute to answering the questions. So I tell them about the huge restauration project, the new dams and flooding of new areas. They reply that they consider it similar to their own ongoing experiment of reinventing the world by making a thin dough, covering it with the blood of innocents, then spreading out bits and pieces of everything there might be, and finally smoothing out the surface by applying a transparent lunar matrix. They bake it on the radiator of the railway car. I am somehow very excited to realise how they have reinvented the art of pizza-making in their cosmological quest.

MF

THE STUFF THAT CLOUDS ARE MADE OF

It has been foolishly suggested that there is no such thing as weather in dreams, but many of us have taken great interest in experiencing dream weathers.

Intentions have been referred to of introducing the concept of dream meteorology at this site, paralell with promises to introduce the concept of synaesthesia. Waiting for the proper introduction of the former I cannot refrain from calling attention to an early morning hypnagogy poem of mine, posted (in swedish) at the Biografier åt okrossbara hälleflundror site, where I experienced a synaesthetic dream weather.

It is one of those half-awake syntheses of desperately struggling to deliriously rationalise an incoherent set of remembered and strongly felt minor dream fragments.

The sky was becoming overcast, a disjunct cover of altocumulus or stratocumulus was painted on the sky as I watched, consisting of the sound of breasts.

This image seems to me simultaneously ridiculous and effective, and I really enjoyed experiencing the reality of it.

We would like to see others' experiences of how weathers are manifested (and what they are actually made of) in dreams-

MF

THE GIRL WHO WAS THURSDAY - Investigating a week of personificated nights

New research on synaesthesia has been presented, where especially the synaesthetic cognition of time as a spatial arrangement was exemplified.

In a study of synaesthetic children Dr Simner has showed that "synaesthetic associations (e.g. a = carmine red) develop from chaotic pairings into a system of fixed, consistent cogno-sensory responses over time". This study and other related research suggests that the neurological basis for synaesthetic cognition is open to change through habits, choices and efforts of systematizing.

In this type of studies a distinction between being a synaesthete (which only a few are) and being a non-synaesthete that can have synaesthetic associations (which most people have) is made.
A developed synaesthetic condition consists in the ability to perceive spontaneously and consistently connections across the separate senses.

Researchers into this field have often repeated that the synaesthetically cognated colours for musical notes or for vowels are specific to the individual synaesthete, and does not represent an objective substratum of reality.

A lot of this research is about measuring activity in neural pathways and comparing the two test-groups. Nevertheless, "full-blown" synaesthetic phenomena are to some degree open to anyone´s experience under certain conditions, for example during periods of insomnia, in hypnagogic reverie or in fever dreams.

Also, non-synaesthetes can have synaesthetic associations in ordinary states of mind. Such synaesthetic associations are of a more ephemeral nature, where social conventions and mental effort play in. Mnemotechnical methods that utilize mental images of spatial arrangements would be an active example of this. Everyday cognition that makes use of visual metaphors to make sense of the world would be a passive example. Synaesthetic associations of this kind are usually not perceived as vividly as the eidetic imagery of non-ordinary states, neither do they occur with the certainty about the correlation that proper synaesthetes seem to experience, but rather take place within thinking (if such a distinction is meaningful).

A reasonable interpretation of the research presented here, is that the neurological basis for synaesthetic cognition is open to change through habitual choices and efforts of systematizing even for non-synaesthetes.

The surrealist group of Stockholm once conducted an experiment in the intersubjectivity of synaesthetic association, where abstract concepts were imagined systematically, in a joint effort, as if they were concrete objects possessing sensual traits. The focus for this experiment/game was on poetic materialism; thus an emphasis on material qualities such as texture, colour, morphology prevailed. If you want to, you can read about it here.

Naturally, an investigation into the concrete dimension of the abstract could be taken in other directions too.

One of the aspects of synaesthesia of space-time was for example called "ordinal-linguistic personification". Example:"You might not have a colour for Thursday, but you know that it's a young girl who has spent too long kept in the house and wants to break out into the world."
This type of animistic thinking resembles mythological imagination, for examples:

Kronos: greek god of general time.
Aeons; immense successive units of time, that were personalized in gnostic mythology.
The Four Riders of the Apocalypse.

(Arguably, modern anthropomorphic personifications from everyday language and scientific jargon, like Planck time, indian summer, the wolf hour, the Gaussian year (365.2568983 days), also play a part of mythic imagination.)

According to present-day metaphorical standards time is usually conceptualized as a journey. But this also implies the traveller; time is crawling, flying et c.

So, what types of moments of time can be "ordinal-linguisticually personificated"?

Taking a lead from the swedish author Göran Palm, who once asked, through a book title of his, "Why don´t the nights have any names?", I´ll ask:

- Who is the night before monday, which person or entity personificates the night before tuesday et c? Let´s fill out a week of personificated nights.

Any method will do, of course, but perhaps finding the answer in a dream from the particular night which is being investigated lies close at hand.

/ N N

Israel = Norway

I look at an old map of Northern Europe from 11 000 B.C. All of Sweden is under water, but Norway is elevated enough to be clearly distinguishable. The name of Norway is, however, "ISRAEL", with the S being a Lambda-sign. We start to speculate: Is Jerusalem in Norway? Is this somekind of Rudbeckian explanation of Scandinavias origin of different golden-age myths (Atlantis, Jerusalem, etc?).

All Harvests Are Unreal

This image was seen in a moment of hypnagogic revery, accompanied by the phrase "all harvests are unreal". It seemed to present itself like an idea for a painting. However, I reproduced it by photoshopping a found landscape painting which conveyed a similar atmosphere. I have as yet no immediate ideas about it and welcome your thoughts and interpretations.

/NN

KORMORANTRÅDET - SAMMANFATTNING PERIODEN NOVEMBER 2007 - APRIL 2008

I kronologisk ordning:


1. KORMORANTRÅDET – Station för drömgeografiska studier

Kormorantrådet bildades i november 2007 som ett forum för kollektiv drömforskning och utbyte av drömerfarenheter. Enkelt uttryckt: Vi berättar drömmar för varandra - och försöker göra det på ett systematiskt sätt, ämnesvis under rubriker. Härutöver kan märkas ett starkt intresse för teoretiska perspektiv, men bland Kormorantrådets medlemmar finns knappast någon enighet kring metodologiska utgångspunkter och ämnets avgränsningar. Kanske behövs heller inte några sådana. Likväl startade Kormorantrådet här sin bloggverksamhet med en preliminär sammanfattning av vad vi menar med drömgeografisk forskning.


2. Platsens mening

"Själva platsen är ett drömobjekt, och vi kan ställa oss lika frågande inför dess innebörd som vi gör inför allting annat. En tågstation, stjärnhimlen och väldigt ofta olika vikar."


3. DRÖMKARTOGRAFI OCH GÄVLEDRÖMMAR

Vi drömmer om kartor och försöker orientera efter en karta i drömmen. Vi villar bort oss. Samtidigt pågår en drömgeografisk undersökning av Gävle.


4. Nära Afrika

En redogörelse för ett kollektivt drömexperiment utfört av Surrealistgruppen i Sthlm 1999-2000.


5. Drömgeografins naturgeografi

Hur kan djur, växter, väder och naturmiljöer förklara var man är även i drömmen? Vilka markörer övertygar drömmaren om att det är vår eller höst, morgon eller kväll?


6. Drömvärldens skägg

Är än så länge bara ett löfte. Vi väntar alla på drömvärldens skägg.


7. Drömobservatorier

Till exempel särskilt gynnsamma sovplatser eller "drömhem" som man återvänder till. Hur ser de ut, hur finner vi dem, och vad upplever vi där? Ett drömobservatorium (Exempel på ett sådant, saxat ur Kormoranrådets inspirationskälla Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage, utkommen på Styx förlag)


8. What is this place, really?

Att gå runt i välbekanta miljöer men med den svaga aningen att det egentligen är någon helt annan stans. Eller tvärtom, fullkomligt främmande landskap inger den grundmurade övertygelsen att man är i sin hemstad. Hur orienterar man sig i en plats man egentligen vet är en annan?


9. Platsens population

Ett vilt försök att applicera demografiska perspektiv på drömmen.


10. Att stiga ned i samma dröm två gånger

Likt fåglar som återvänder till samma häckningsplats varje år, återvänder somliga drömmare till samma plats i drömmen om och om igen. De rör sig i samma landskap, möter samma personer och utför samma handlingar. Ett sådant repetitivt beteende, vad tyder det på? Exempel?


11. Liten drömkartläggning

Att utforska drömgeografin handlar även om att analysera(s). I denna dröm hittas element som platsöverlagring, drömgeografisk drömgeografi, spatial bortstötning, gradvis delpopulering, total antepopulering, spatio-fysiologisk förskjutning, rumslig dubbelprojektion.


12. Att gå genom dörrar

Det finns förstås Zenons paradox att man aldrig kan gå genom en öppen dörr. Rapportera in era iakttagelser av vad som sker då man rör sig genom en dörr, eller snarare, rör man sig genom dörrar överhuvudtaget i drömmen? Hade Zenon rätt?


13. Om Sörmland vore vackert

Upplevt "vackra" platser i drömmen, vad har de gemensamt? Eller är utpekandet av vackra och fula områden i drömmen helt avhängigt godtyckliga kriterier?


14. Drömlandskapens kollektivtrafik

Vad har den att lära ut? Och hur ser de drömda tunnelbanenäten ut i olika städer?


15. Det åttonde klimatets topografier

Drömd geografi (dokumentära teckningar).


16. ÖVERLAGRADE ICKEÖVERLAPPANDE PLAN

Drömsk perspektivomkastning och ickeeuklidiska övergångar.


17. Begärets rumsligheter

Hur gestaltar sig begärets relation till drömmens rumsligheter?


18. För er som drömmer:

Hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?


19. Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?

Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?
Hur transporterar vi oss mellan scener, medvetandetillstånd och upplevelser?
Vilka akter och metoder upplever vi oss kunna tillgripa för att ta oss fram o tillbaka, från o till, upp o ner, och är det möjligt att helt förvandla drömmen eller delar av den?

För er som drömmer:

"We have to imagine a system with "n" internal binary operations. Every machine redoes its own additions, its own multiplications, for itself. Every machine works for itself according to ITS operations: a mouth reads everything in mouth terms: eating, talking, kissing, shitting; eyes read erverything in seeing terms: eating, talking, kissing, shitting, etc., etc. All logic coexists and "speaks" at the same time." /010

Så hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?
Hur många organ kan ni uppleva drömvärlden genom, vilka förlängningar (101 pratar ju om att blommor egentligen är näsor eller tvärtom,att den sniffar snarare än blommar, hur tolkar en blomma tal och kyssar o tvärtom) finns att göra?

Är förmågor maskiner? Tolkar dansorganet alla andra förmågor i termer av dans?
Vilken synestetisk variation av perspektiv och kopplingar kan ni sätta i rullning när ni i drömmen sjunker ner i och utforskar eran kropp eller era sinnen på detta sätt?

Kanske två separata undersökningar, en som håller sig till den klassiska floran av sinnen, och en som uttnytjar förskjutningen så att vi får reda på hur till exempel Gävle tolkar ätande, tal, kyssande, o bajsande utifrån sina termer?

Begärets rumsligheter

"...att rumsförändring intet annat är än tillståndsförändring... "

Den här posten handlar om hur den inre rumsligheten konstitueras av begäret. Resonemanget bygger till stor del på Henri Corbins text Mundus Imaginalis. Vi inleder med en liten historisk-filosofisk utvikning kring problematiken med att applicera rumsliga begrepp på psykiska skeenden. Den som inte är intresserad av slika utredningar hoppar direkt till de två sista styckena, där drömmar efterlyses vilka exemplifierar relationen mellan rumslighet och begär.

Med drömgeografins idé kommer vi nödvändigtvis in på ett gammalt kunskapsteoretiskt problem; tautologin i att kalla något för rumsligt som samtidigt inte är det. Inom den sentida fysiken har för övrigt detta problem blommat ut i en del direkta språksvårigheter, vilket Rupert Sheldrakes oxymorona begrepp "non-local informational fields" utgör ett intressant exempel på. De antika filosoferna förhöll sig till problemet genom att skilja på varat (absolut, icke-lokalt, evighetsförknippat) och blivandet (konditionerat, förändringsbenäget, evolutionärt). Bara varandet konstituerar sig självt, causa sui. Den visionära erfarenheten ansågs inte vara situerad inom ett medvetandetillstånd (d v s i gestalt av ett subjekt som står inför sin egen projektion) på det sätt som 1900-talets psykolog(ist)iska modell föreskriver. Inte heller sågs den som en religiös erfarenhet (dvs i gestalt av ett subjekt som står inför en högre verklighet) utan just som ett varandetillstånd med ontologisk och epistemologisk integritet, som innebar ett deltagande i det "formernas" rike som ligger dolt i själva perceptionsakten. Platon använder två begrepp för rum; topos, det fysiska rummet och chora; som har föreslagits betyda ungefär "inre rum" eller "det omedvetna". Med utgångspunkt från Aristoteles, hos vilken distinktionen mellan dessa två rumstyper upphävs till förmån för det naturvetenskapliga intresset för topos och materien, inleder det materiella rummet samtidigt sin poetiska historia som metafor för det inre. Särskilt alkemisterna har i sina "philosophiska" bestämningar av materiella substanser excellerat i denna aristoteliska förvirring, där beskrivningen av psykiska nyanser ömsom kodas, suggereras, tappas bort alldeles och misstas för mirakulösa kemiska skeenden eller bara alstrar en säreget kryptisk poesi. Till denna metapsykologiska eller kognitionsteoretiska linje från Platon och antikens mysteriereligioner, som sedan kan följas vidare via hermetismen och den islamska sufismen, anslöt sig Henri Corbin med sin idé att den imaginala processen är arketypisk i betydelsen av en ursprunglig aktivitet som föregår uppdelningen i objekt-subjekt och synligt-osynligt. Det är inte att förundra sig över att C G Jung från liknande utgångspunkter kom in på samma spår, fast med andra förtecken, ty där Jung ohämmat projicerar mystika betydelser på primärprocessuella bilder skiljer Corbin strikt på imaginärt material och imaginalt skådande. Likaså lanserade surrealisterna ett begrepp om det numinösa genom att komplettera Freuds driftsformativa teori - vilken i omvänd riktning gentemot Jung, men lika ohämmat, projicerar komplexen på varje psykisk förekomst - med "den sublima punkten", ett läge i medvetandet där alla motsatser upphör, rimligtvis även alla tolkningskategorier.

Enligt Corbins sätt att resonera innebär övergången från det yttre till det inre en topografisk inversion, under vilken det homogena fysiska rummets lagar inte alls påverkas utan snarare lämnas obeaktade en tid, och under vilken en psykisk-andlig plats tillkommer, som är resultatet av det ordinära medvetandets omorientering inåt. Om vi i det vakna tillståndet hade en upplevelse av att kroppen inhyser vårt medvetande, råder nu det motsatta förhållandet, vare sig vi är uppmärksamma på det eller inte: anden innesluter det vi upplever som vår kropp, bär den genom de rumsligheter som utgör aspekter av vårt psyke genom ett rike som är icke-rumsligt, latent och struktererat av kvalitativa händelser, affekter, kognitiva övergångar, transmutationer. Anden kan alltså inte fullt ut dela geografins betingelser, dess objektivitet, dess multiplicitet, dess beständighet osv. I relation till den kroppsliga platsen är den andliga platsen ett ingenstans, ett a-topoi, principiellt omöjlig att lokalisera eftersom det andliga självt är det som situerar, även om korrespondenser med sinnevärlden nästan alltid förekommer, motiverade av en drift till konkretion och igenkänning, eller som det tidigare har formulerats här; en "vilja att möblera". Att en övergång från en plats till en annan snarast bör beskrivas som en förändring av sinnestillstånd kände Swedenborg, en av de främsta korrespondenterna från andliga platser, väl till. I Himlen och helvetet (§§ 191 to 195) noterar han:

"alla rumsförändringar i andevärlden orsakas av tillståndsförändringar i det inre, vilket betyder att rumsförändring intet annat är än tillståndsförändring... De som befinner sig nära varandra är de som är i liknande tillstånd, och de som befinner sig på avstånd från varandra är de som är i olika tillstånd; och platser i himlen är blott de yttre omständigheter som korresponderar med de inre tillstånden. Av samma orsak är himlarna skilda från varandra... När någon går från en plats till en annan... anländer han snabbare när han innerligt åtrår det, och mindre snabbt när han icke gör det, då vägen i sig förlängs och förkortas i enlighet med begäret... Detta har jag till min förvåning ofta bevittnat. Allt detta klargör återigen hur avstånd, och således även rum, står helt i överensstämmelse med änglarnas inre tillstånd; och eftersom det är så kan inget begrepp eller någon idé om rum uppstå i deras tanke, fastän det finns rum hos dem på samma sätt som det gör i världen."

Åtrån förkortar avståndet. Att rumsligheten är en funktion av begäret köper vi utan vidare. Men efter den höviska trubadurlyriken, efter Kafka och efter Lacans begärsdialektik är vi förstås även öppna för synpunkterna att åtrån bibehålls av avståndet, att åtrån förlänger avståndet, invecklar det, att motsatser också förmår attrahera varandra osv.

Här nedan insamlar vi exempel på begärets relation till drömmens rumsligheter.

/NN

ÖVERLAGRADE ICKEÖVERLAPPANDE PLAN

eller, livet som monster i Kalmar


Typexemplet på en drömsk perspektivomkastning är ju den novell av HP Lovecraft där hjälten lever instängd i ett slott och en dag får för sig att klättra allra högst upp i tornet, högre och högre, och till sist upp genom en lucka, ur vilken han kravlar ut på marknivå i staden!

Denna modell där olika stratigrafiska nivåer inte överlappar euklidiskt är inte ovanligt att känna i samband med vissa gamla hus, där vissa trappor bara leder till vissa våningar och inte till andra.

Själv har jag ofta drömt om detta (liksom allting annat) just med avseende på Naturhistoriska Riksmuseet, där det finns sätt att ta sig till helt olika ställen beroende på om man går via tornet eller inte, osv.

Inatt fick jag ett nytt exempel, som drog in ett par andra intressanta rumsliga variabler.

Jag klev på ett fjärrtåg söderut vid Södra Station, och eftersom ingen konduktör fanns blev jag tvungen att gå runt och kolla folks biljetter. Redan mina egna var förvirrande, jag vet i själva verket inte vart jag skulle, var det så att jag har ett bortglömt kontor i Linköping eller bara i Södertälje? En svart snubbe bredvid mig hade en handskriven biljett som angav att han skulle till Schwob, och sedan vidare med buss till något som jag försökte uttyda som Clay, men som han förklarade egentligen var Clig. Av någon anledning visste jag mycket väl att Schwob var en gammal småstad i Vallonien.

Jag gick vidare framåt i tåget utan att hitta några andra passagerare, vilket förvånade mig, så efter ett tag började jag leta även på de många toaletterna, köksutrymmena och telefonhytterna. En av hytterna ledde upp till övervåningen, där några av mina kusiner sov ruset av sig i en stor sovsal eller teatersalong. Från detta rum fanns det utmed väggarna ett stort antal trappor tillbaka ner att välja på, och jag tvekade länge, eftersom jag inte ville till fler släktingars sovrum. Till sist satsade jag på en, från vilken jag plötsligt kom ut på en bred gata i Kalmar.

På denna gata kunde jag gå fram och tillbaka och inte minst skämta eller mucka gräl med folk som satt på uteserveringarna. Jag hade trasiga gröna kläder och en alkis skrovliga röst. Av någon anledning bar jag på en stege, så jag klättrade upp på stegen och sjöng för full hals en arg punkmelodi och trummade till med knytnävarna på stegen så mina knogar blev blodiga. På väg nerför stegen förmådde jag inte riktigt hålla balansen utan välte några förbipasserande.

Påfallande är att Kalmar har så breda gator, så mycket folk och så tätt med snobbiga uteserveringar, men vid den allra snobbigaste ville helt enkelt ingen sitta. På väg över en korsande gata med min stege tog jag plötsligt tag i armen på en kvinna och frågade om hon inte ville följa med mig ner till sjön; hon skrattade på ett underligt införstått sätt och sade att det verkade så jävla jobbigt. Med min långa stege hindrade jag också två smågrabbar från att svänga där de ville, de letar förvirrat efter en stor skräckutställning och kan inte minnas om den ska vara utomhus eller inomhus. Ett trist busstorg, en trist biograf, stora parkeringsplatser, stora avstånd.

Detta Kalmar liknar egentligen Kalmar utan snarare Kristianstad men uppblåst till en storstads storlek. Hursomhelst, att vara den lokala dåren finns det ju olika mer eller mindre behagliga versioner av, men att på så sätt vara Kalmars punkmonster fann jag vara en ganska behaglig tillvaro. Hjälten i Lovecrafts novell visade sig ju också vara ett monster när han orienterade sig i människornas värld, en icke-euklidiskt överlagrande paralellvärld på en annan nivå.

/MF

Det åttonde klimatets topografier

Drömd geografi 1: Det låga molnet
Drömd geografi 2: En enorm svävande klippa, kanske rentav en planet, som sakta sjunker ner bakom bergens horisont.


Not: Det åttonde klimatets topografier är en lånad kapitelrubrik från Henri Corbins drömgeografiskt högintressanta, och på flera sätt banbrytande text Mundus Imaginalis, en text som vi snart skall få anledning att återkomma till.

"/.../ if we usually speak of the imaginary as the unreal, the utopian, this must contain the symptom of something. In contrast to this something, we may examine briefly together the order of reality that I designate as mundus imaginalis, and what our theosophers in Islam designate as the "eighth climate"; we will then examine the organ that perceives this reality, namely, the imaginative consciousness, the cognitive Imagination; and finally, we will present several examples, among many others, of course, that suggest to us the topography of these interworlds, as they have been seen by those who actually have been there."

Drömlandskapens kollektivtrafik

Särskilt tunnelbanan bör kunna ha genvägar, förlängningar och många fler stationer i drömmen. För någon månad sen drömde jag om en tunnelbanestation som hette "Kallmyra", och strax innan dess fanns det en mycket bra konstutställning om Tintin i Solna Centrums T-bana.

Men även andra städer kan få talande kollektivtrafiknät. För ett par år sedan försökte jag åka tunnelbana i Malmö, men det fanns bara en linje och tågen var märkta "mot Pigholmen" eller "mot Laholmen" och jag förmådde inte utröna vilket av dem som var in mot centrum (kanske befann jag mig i Limhamn). Denna tunnelbana var ett fiasko, liknade mest Göteborgs spårvagnar, hade varit fruktansvärt dyr och var till föga nytta och mest av allt ytterligare ett monument Ilmar Reepalu rest över sin person.

Det finns andra städer som jag är långt mer intresserad av hur deras tunnelbanenät skulle se ut. Eller kanske mer futuristiska kollektivtrafiklösningar?

/MF