KORMORANTRÅDET - SAMMANFATTNING PERIODEN NOVEMBER 2007 - APRIL 2008

I kronologisk ordning:


1. KORMORANTRÅDET – Station för drömgeografiska studier

Kormorantrådet bildades i november 2007 som ett forum för kollektiv drömforskning och utbyte av drömerfarenheter. Enkelt uttryckt: Vi berättar drömmar för varandra - och försöker göra det på ett systematiskt sätt, ämnesvis under rubriker. Härutöver kan märkas ett starkt intresse för teoretiska perspektiv, men bland Kormorantrådets medlemmar finns knappast någon enighet kring metodologiska utgångspunkter och ämnets avgränsningar. Kanske behövs heller inte några sådana. Likväl startade Kormorantrådet här sin bloggverksamhet med en preliminär sammanfattning av vad vi menar med drömgeografisk forskning.


2. Platsens mening

"Själva platsen är ett drömobjekt, och vi kan ställa oss lika frågande inför dess innebörd som vi gör inför allting annat. En tågstation, stjärnhimlen och väldigt ofta olika vikar."


3. DRÖMKARTOGRAFI OCH GÄVLEDRÖMMAR

Vi drömmer om kartor och försöker orientera efter en karta i drömmen. Vi villar bort oss. Samtidigt pågår en drömgeografisk undersökning av Gävle.


4. Nära Afrika

En redogörelse för ett kollektivt drömexperiment utfört av Surrealistgruppen i Sthlm 1999-2000.


5. Drömgeografins naturgeografi

Hur kan djur, växter, väder och naturmiljöer förklara var man är även i drömmen? Vilka markörer övertygar drömmaren om att det är vår eller höst, morgon eller kväll?


6. Drömvärldens skägg

Är än så länge bara ett löfte. Vi väntar alla på drömvärldens skägg.


7. Drömobservatorier

Till exempel särskilt gynnsamma sovplatser eller "drömhem" som man återvänder till. Hur ser de ut, hur finner vi dem, och vad upplever vi där? Ett drömobservatorium (Exempel på ett sådant, saxat ur Kormoranrådets inspirationskälla Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage, utkommen på Styx förlag)


8. What is this place, really?

Att gå runt i välbekanta miljöer men med den svaga aningen att det egentligen är någon helt annan stans. Eller tvärtom, fullkomligt främmande landskap inger den grundmurade övertygelsen att man är i sin hemstad. Hur orienterar man sig i en plats man egentligen vet är en annan?


9. Platsens population

Ett vilt försök att applicera demografiska perspektiv på drömmen.


10. Att stiga ned i samma dröm två gånger

Likt fåglar som återvänder till samma häckningsplats varje år, återvänder somliga drömmare till samma plats i drömmen om och om igen. De rör sig i samma landskap, möter samma personer och utför samma handlingar. Ett sådant repetitivt beteende, vad tyder det på? Exempel?


11. Liten drömkartläggning

Att utforska drömgeografin handlar även om att analysera(s). I denna dröm hittas element som platsöverlagring, drömgeografisk drömgeografi, spatial bortstötning, gradvis delpopulering, total antepopulering, spatio-fysiologisk förskjutning, rumslig dubbelprojektion.


12. Att gå genom dörrar

Det finns förstås Zenons paradox att man aldrig kan gå genom en öppen dörr. Rapportera in era iakttagelser av vad som sker då man rör sig genom en dörr, eller snarare, rör man sig genom dörrar överhuvudtaget i drömmen? Hade Zenon rätt?


13. Om Sörmland vore vackert

Upplevt "vackra" platser i drömmen, vad har de gemensamt? Eller är utpekandet av vackra och fula områden i drömmen helt avhängigt godtyckliga kriterier?


14. Drömlandskapens kollektivtrafik

Vad har den att lära ut? Och hur ser de drömda tunnelbanenäten ut i olika städer?


15. Det åttonde klimatets topografier

Drömd geografi (dokumentära teckningar).


16. ÖVERLAGRADE ICKEÖVERLAPPANDE PLAN

Drömsk perspektivomkastning och ickeeuklidiska övergångar.


17. Begärets rumsligheter

Hur gestaltar sig begärets relation till drömmens rumsligheter?


18. För er som drömmer:

Hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?


19. Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?

Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?
Hur transporterar vi oss mellan scener, medvetandetillstånd och upplevelser?
Vilka akter och metoder upplever vi oss kunna tillgripa för att ta oss fram o tillbaka, från o till, upp o ner, och är det möjligt att helt förvandla drömmen eller delar av den?

För er som drömmer:

"We have to imagine a system with "n" internal binary operations. Every machine redoes its own additions, its own multiplications, for itself. Every machine works for itself according to ITS operations: a mouth reads everything in mouth terms: eating, talking, kissing, shitting; eyes read erverything in seeing terms: eating, talking, kissing, shitting, etc., etc. All logic coexists and "speaks" at the same time." /010

Så hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?
Hur många organ kan ni uppleva drömvärlden genom, vilka förlängningar (101 pratar ju om att blommor egentligen är näsor eller tvärtom,att den sniffar snarare än blommar, hur tolkar en blomma tal och kyssar o tvärtom) finns att göra?

Är förmågor maskiner? Tolkar dansorganet alla andra förmågor i termer av dans?
Vilken synestetisk variation av perspektiv och kopplingar kan ni sätta i rullning när ni i drömmen sjunker ner i och utforskar eran kropp eller era sinnen på detta sätt?

Kanske två separata undersökningar, en som håller sig till den klassiska floran av sinnen, och en som uttnytjar förskjutningen så att vi får reda på hur till exempel Gävle tolkar ätande, tal, kyssande, o bajsande utifrån sina termer?

Begärets rumsligheter

"...att rumsförändring intet annat är än tillståndsförändring... "

Den här posten handlar om hur den inre rumsligheten konstitueras av begäret. Resonemanget bygger till stor del på Henri Corbins text Mundus Imaginalis. Vi inleder med en liten historisk-filosofisk utvikning kring problematiken med att applicera rumsliga begrepp på psykiska skeenden. Den som inte är intresserad av slika utredningar hoppar direkt till de två sista styckena, där drömmar efterlyses vilka exemplifierar relationen mellan rumslighet och begär.

Med drömgeografins idé kommer vi nödvändigtvis in på ett gammalt kunskapsteoretiskt problem; tautologin i att kalla något för rumsligt som samtidigt inte är det. Inom den sentida fysiken har för övrigt detta problem blommat ut i en del direkta språksvårigheter, vilket Rupert Sheldrakes oxymorona begrepp "non-local informational fields" utgör ett intressant exempel på. De antika filosoferna förhöll sig till problemet genom att skilja på varat (absolut, icke-lokalt, evighetsförknippat) och blivandet (konditionerat, förändringsbenäget, evolutionärt). Bara varandet konstituerar sig självt, causa sui. Den visionära erfarenheten ansågs inte vara situerad inom ett medvetandetillstånd (d v s i gestalt av ett subjekt som står inför sin egen projektion) på det sätt som 1900-talets psykolog(ist)iska modell föreskriver. Inte heller sågs den som en religiös erfarenhet (dvs i gestalt av ett subjekt som står inför en högre verklighet) utan just som ett varandetillstånd med ontologisk och epistemologisk integritet, som innebar ett deltagande i det "formernas" rike som ligger dolt i själva perceptionsakten. Platon använder två begrepp för rum; topos, det fysiska rummet och chora; som har föreslagits betyda ungefär "inre rum" eller "det omedvetna". Med utgångspunkt från Aristoteles, hos vilken distinktionen mellan dessa två rumstyper upphävs till förmån för det naturvetenskapliga intresset för topos och materien, inleder det materiella rummet samtidigt sin poetiska historia som metafor för det inre. Särskilt alkemisterna har i sina "philosophiska" bestämningar av materiella substanser excellerat i denna aristoteliska förvirring, där beskrivningen av psykiska nyanser ömsom kodas, suggereras, tappas bort alldeles och misstas för mirakulösa kemiska skeenden eller bara alstrar en säreget kryptisk poesi. Till denna metapsykologiska eller kognitionsteoretiska linje från Platon och antikens mysteriereligioner, som sedan kan följas vidare via hermetismen och den islamska sufismen, anslöt sig Henri Corbin med sin idé att den imaginala processen är arketypisk i betydelsen av en ursprunglig aktivitet som föregår uppdelningen i objekt-subjekt och synligt-osynligt. Det är inte att förundra sig över att C G Jung från liknande utgångspunkter kom in på samma spår, fast med andra förtecken, ty där Jung ohämmat projicerar mystika betydelser på primärprocessuella bilder skiljer Corbin strikt på imaginärt material och imaginalt skådande. Likaså lanserade surrealisterna ett begrepp om det numinösa genom att komplettera Freuds driftsformativa teori - vilken i omvänd riktning gentemot Jung, men lika ohämmat, projicerar komplexen på varje psykisk förekomst - med "den sublima punkten", ett läge i medvetandet där alla motsatser upphör, rimligtvis även alla tolkningskategorier.

Enligt Corbins sätt att resonera innebär övergången från det yttre till det inre en topografisk inversion, under vilken det homogena fysiska rummets lagar inte alls påverkas utan snarare lämnas obeaktade en tid, och under vilken en psykisk-andlig plats tillkommer, som är resultatet av det ordinära medvetandets omorientering inåt. Om vi i det vakna tillståndet hade en upplevelse av att kroppen inhyser vårt medvetande, råder nu det motsatta förhållandet, vare sig vi är uppmärksamma på det eller inte: anden innesluter det vi upplever som vår kropp, bär den genom de rumsligheter som utgör aspekter av vårt psyke genom ett rike som är icke-rumsligt, latent och struktererat av kvalitativa händelser, affekter, kognitiva övergångar, transmutationer. Anden kan alltså inte fullt ut dela geografins betingelser, dess objektivitet, dess multiplicitet, dess beständighet osv. I relation till den kroppsliga platsen är den andliga platsen ett ingenstans, ett a-topoi, principiellt omöjlig att lokalisera eftersom det andliga självt är det som situerar, även om korrespondenser med sinnevärlden nästan alltid förekommer, motiverade av en drift till konkretion och igenkänning, eller som det tidigare har formulerats här; en "vilja att möblera". Att en övergång från en plats till en annan snarast bör beskrivas som en förändring av sinnestillstånd kände Swedenborg, en av de främsta korrespondenterna från andliga platser, väl till. I Himlen och helvetet (§§ 191 to 195) noterar han:

"alla rumsförändringar i andevärlden orsakas av tillståndsförändringar i det inre, vilket betyder att rumsförändring intet annat är än tillståndsförändring... De som befinner sig nära varandra är de som är i liknande tillstånd, och de som befinner sig på avstånd från varandra är de som är i olika tillstånd; och platser i himlen är blott de yttre omständigheter som korresponderar med de inre tillstånden. Av samma orsak är himlarna skilda från varandra... När någon går från en plats till en annan... anländer han snabbare när han innerligt åtrår det, och mindre snabbt när han icke gör det, då vägen i sig förlängs och förkortas i enlighet med begäret... Detta har jag till min förvåning ofta bevittnat. Allt detta klargör återigen hur avstånd, och således även rum, står helt i överensstämmelse med änglarnas inre tillstånd; och eftersom det är så kan inget begrepp eller någon idé om rum uppstå i deras tanke, fastän det finns rum hos dem på samma sätt som det gör i världen."

Åtrån förkortar avståndet. Att rumsligheten är en funktion av begäret köper vi utan vidare. Men efter den höviska trubadurlyriken, efter Kafka och efter Lacans begärsdialektik är vi förstås även öppna för synpunkterna att åtrån bibehålls av avståndet, att åtrån förlänger avståndet, invecklar det, att motsatser också förmår attrahera varandra osv.

Här nedan insamlar vi exempel på begärets relation till drömmens rumsligheter.

/NN