KORMORANTRÅDET - SAMMANFATTNING PERIODEN NOVEMBER 2007 - APRIL 2008

I kronologisk ordning:


1. KORMORANTRÅDET – Station för drömgeografiska studier

Kormorantrådet bildades i november 2007 som ett forum för kollektiv drömforskning och utbyte av drömerfarenheter. Enkelt uttryckt: Vi berättar drömmar för varandra - och försöker göra det på ett systematiskt sätt, ämnesvis under rubriker. Härutöver kan märkas ett starkt intresse för teoretiska perspektiv, men bland Kormorantrådets medlemmar finns knappast någon enighet kring metodologiska utgångspunkter och ämnets avgränsningar. Kanske behövs heller inte några sådana. Likväl startade Kormorantrådet här sin bloggverksamhet med en preliminär sammanfattning av vad vi menar med drömgeografisk forskning.


2. Platsens mening

"Själva platsen är ett drömobjekt, och vi kan ställa oss lika frågande inför dess innebörd som vi gör inför allting annat. En tågstation, stjärnhimlen och väldigt ofta olika vikar."


3. DRÖMKARTOGRAFI OCH GÄVLEDRÖMMAR

Vi drömmer om kartor och försöker orientera efter en karta i drömmen. Vi villar bort oss. Samtidigt pågår en drömgeografisk undersökning av Gävle.


4. Nära Afrika

En redogörelse för ett kollektivt drömexperiment utfört av Surrealistgruppen i Sthlm 1999-2000.


5. Drömgeografins naturgeografi

Hur kan djur, växter, väder och naturmiljöer förklara var man är även i drömmen? Vilka markörer övertygar drömmaren om att det är vår eller höst, morgon eller kväll?


6. Drömvärldens skägg

Är än så länge bara ett löfte. Vi väntar alla på drömvärldens skägg.


7. Drömobservatorier

Till exempel särskilt gynnsamma sovplatser eller "drömhem" som man återvänder till. Hur ser de ut, hur finner vi dem, och vad upplever vi där? Ett drömobservatorium (Exempel på ett sådant, saxat ur Kormoranrådets inspirationskälla Drömgeografi Naturgeografi av Mattias Forshage, utkommen på Styx förlag)


8. What is this place, really?

Att gå runt i välbekanta miljöer men med den svaga aningen att det egentligen är någon helt annan stans. Eller tvärtom, fullkomligt främmande landskap inger den grundmurade övertygelsen att man är i sin hemstad. Hur orienterar man sig i en plats man egentligen vet är en annan?


9. Platsens population

Ett vilt försök att applicera demografiska perspektiv på drömmen.


10. Att stiga ned i samma dröm två gånger

Likt fåglar som återvänder till samma häckningsplats varje år, återvänder somliga drömmare till samma plats i drömmen om och om igen. De rör sig i samma landskap, möter samma personer och utför samma handlingar. Ett sådant repetitivt beteende, vad tyder det på? Exempel?


11. Liten drömkartläggning

Att utforska drömgeografin handlar även om att analysera(s). I denna dröm hittas element som platsöverlagring, drömgeografisk drömgeografi, spatial bortstötning, gradvis delpopulering, total antepopulering, spatio-fysiologisk förskjutning, rumslig dubbelprojektion.


12. Att gå genom dörrar

Det finns förstås Zenons paradox att man aldrig kan gå genom en öppen dörr. Rapportera in era iakttagelser av vad som sker då man rör sig genom en dörr, eller snarare, rör man sig genom dörrar överhuvudtaget i drömmen? Hade Zenon rätt?


13. Om Sörmland vore vackert

Upplevt "vackra" platser i drömmen, vad har de gemensamt? Eller är utpekandet av vackra och fula områden i drömmen helt avhängigt godtyckliga kriterier?


14. Drömlandskapens kollektivtrafik

Vad har den att lära ut? Och hur ser de drömda tunnelbanenäten ut i olika städer?


15. Det åttonde klimatets topografier

Drömd geografi (dokumentära teckningar).


16. ÖVERLAGRADE ICKEÖVERLAPPANDE PLAN

Drömsk perspektivomkastning och ickeeuklidiska övergångar.


17. Begärets rumsligheter

Hur gestaltar sig begärets relation till drömmens rumsligheter?


18. För er som drömmer:

Hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?


19. Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?

Förflyttning i drömmen

Hur transporterar vi oss i drömlandskapen?
Hur transporterar vi oss mellan scener, medvetandetillstånd och upplevelser?
Vilka akter och metoder upplever vi oss kunna tillgripa för att ta oss fram o tillbaka, från o till, upp o ner, och är det möjligt att helt förvandla drömmen eller delar av den?

För er som drömmer:

"We have to imagine a system with "n" internal binary operations. Every machine redoes its own additions, its own multiplications, for itself. Every machine works for itself according to ITS operations: a mouth reads everything in mouth terms: eating, talking, kissing, shitting; eyes read erverything in seeing terms: eating, talking, kissing, shitting, etc., etc. All logic coexists and "speaks" at the same time." /010

Så hur tolkas drömvärlden olika utifrån olika organ, och hur tolkas andra organs operationer av ett särskilt organ?
Hur många organ kan ni uppleva drömvärlden genom, vilka förlängningar (101 pratar ju om att blommor egentligen är näsor eller tvärtom,att den sniffar snarare än blommar, hur tolkar en blomma tal och kyssar o tvärtom) finns att göra?

Är förmågor maskiner? Tolkar dansorganet alla andra förmågor i termer av dans?
Vilken synestetisk variation av perspektiv och kopplingar kan ni sätta i rullning när ni i drömmen sjunker ner i och utforskar eran kropp eller era sinnen på detta sätt?

Kanske två separata undersökningar, en som håller sig till den klassiska floran av sinnen, och en som uttnytjar förskjutningen så att vi får reda på hur till exempel Gävle tolkar ätande, tal, kyssande, o bajsande utifrån sina termer?

Begärets rumsligheter

"...att rumsförändring intet annat är än tillståndsförändring... "

Den här posten handlar om hur den inre rumsligheten konstitueras av begäret. Resonemanget bygger till stor del på Henri Corbins text Mundus Imaginalis. Vi inleder med en liten historisk-filosofisk utvikning kring problematiken med att applicera rumsliga begrepp på psykiska skeenden. Den som inte är intresserad av slika utredningar hoppar direkt till de två sista styckena, där drömmar efterlyses vilka exemplifierar relationen mellan rumslighet och begär.

Med drömgeografins idé kommer vi nödvändigtvis in på ett gammalt kunskapsteoretiskt problem; tautologin i att kalla något för rumsligt som samtidigt inte är det. Inom den sentida fysiken har för övrigt detta problem blommat ut i en del direkta språksvårigheter, vilket Rupert Sheldrakes oxymorona begrepp "non-local informational fields" utgör ett intressant exempel på. De antika filosoferna förhöll sig till problemet genom att skilja på varat (absolut, icke-lokalt, evighetsförknippat) och blivandet (konditionerat, förändringsbenäget, evolutionärt). Bara varandet konstituerar sig självt, causa sui. Den visionära erfarenheten ansågs inte vara situerad inom ett medvetandetillstånd (d v s i gestalt av ett subjekt som står inför sin egen projektion) på det sätt som 1900-talets psykolog(ist)iska modell föreskriver. Inte heller sågs den som en religiös erfarenhet (dvs i gestalt av ett subjekt som står inför en högre verklighet) utan just som ett varandetillstånd med ontologisk och epistemologisk integritet, som innebar ett deltagande i det "formernas" rike som ligger dolt i själva perceptionsakten. Platon använder två begrepp för rum; topos, det fysiska rummet och chora; som har föreslagits betyda ungefär "inre rum" eller "det omedvetna". Med utgångspunkt från Aristoteles, hos vilken distinktionen mellan dessa två rumstyper upphävs till förmån för det naturvetenskapliga intresset för topos och materien, inleder det materiella rummet samtidigt sin poetiska historia som metafor för det inre. Särskilt alkemisterna har i sina "philosophiska" bestämningar av materiella substanser excellerat i denna aristoteliska förvirring, där beskrivningen av psykiska nyanser ömsom kodas, suggereras, tappas bort alldeles och misstas för mirakulösa kemiska skeenden eller bara alstrar en säreget kryptisk poesi. Till denna metapsykologiska eller kognitionsteoretiska linje från Platon och antikens mysteriereligioner, som sedan kan följas vidare via hermetismen och den islamska sufismen, anslöt sig Henri Corbin med sin idé att den imaginala processen är arketypisk i betydelsen av en ursprunglig aktivitet som föregår uppdelningen i objekt-subjekt och synligt-osynligt. Det är inte att förundra sig över att C G Jung från liknande utgångspunkter kom in på samma spår, fast med andra förtecken, ty där Jung ohämmat projicerar mystika betydelser på primärprocessuella bilder skiljer Corbin strikt på imaginärt material och imaginalt skådande. Likaså lanserade surrealisterna ett begrepp om det numinösa genom att komplettera Freuds driftsformativa teori - vilken i omvänd riktning gentemot Jung, men lika ohämmat, projicerar komplexen på varje psykisk förekomst - med "den sublima punkten", ett läge i medvetandet där alla motsatser upphör, rimligtvis även alla tolkningskategorier.

Enligt Corbins sätt att resonera innebär övergången från det yttre till det inre en topografisk inversion, under vilken det homogena fysiska rummets lagar inte alls påverkas utan snarare lämnas obeaktade en tid, och under vilken en psykisk-andlig plats tillkommer, som är resultatet av det ordinära medvetandets omorientering inåt. Om vi i det vakna tillståndet hade en upplevelse av att kroppen inhyser vårt medvetande, råder nu det motsatta förhållandet, vare sig vi är uppmärksamma på det eller inte: anden innesluter det vi upplever som vår kropp, bär den genom de rumsligheter som utgör aspekter av vårt psyke genom ett rike som är icke-rumsligt, latent och struktererat av kvalitativa händelser, affekter, kognitiva övergångar, transmutationer. Anden kan alltså inte fullt ut dela geografins betingelser, dess objektivitet, dess multiplicitet, dess beständighet osv. I relation till den kroppsliga platsen är den andliga platsen ett ingenstans, ett a-topoi, principiellt omöjlig att lokalisera eftersom det andliga självt är det som situerar, även om korrespondenser med sinnevärlden nästan alltid förekommer, motiverade av en drift till konkretion och igenkänning, eller som det tidigare har formulerats här; en "vilja att möblera". Att en övergång från en plats till en annan snarast bör beskrivas som en förändring av sinnestillstånd kände Swedenborg, en av de främsta korrespondenterna från andliga platser, väl till. I Himlen och helvetet (§§ 191 to 195) noterar han:

"alla rumsförändringar i andevärlden orsakas av tillståndsförändringar i det inre, vilket betyder att rumsförändring intet annat är än tillståndsförändring... De som befinner sig nära varandra är de som är i liknande tillstånd, och de som befinner sig på avstånd från varandra är de som är i olika tillstånd; och platser i himlen är blott de yttre omständigheter som korresponderar med de inre tillstånden. Av samma orsak är himlarna skilda från varandra... När någon går från en plats till en annan... anländer han snabbare när han innerligt åtrår det, och mindre snabbt när han icke gör det, då vägen i sig förlängs och förkortas i enlighet med begäret... Detta har jag till min förvåning ofta bevittnat. Allt detta klargör återigen hur avstånd, och således även rum, står helt i överensstämmelse med änglarnas inre tillstånd; och eftersom det är så kan inget begrepp eller någon idé om rum uppstå i deras tanke, fastän det finns rum hos dem på samma sätt som det gör i världen."

Åtrån förkortar avståndet. Att rumsligheten är en funktion av begäret köper vi utan vidare. Men efter den höviska trubadurlyriken, efter Kafka och efter Lacans begärsdialektik är vi förstås även öppna för synpunkterna att åtrån bibehålls av avståndet, att åtrån förlänger avståndet, invecklar det, att motsatser också förmår attrahera varandra osv.

Här nedan insamlar vi exempel på begärets relation till drömmens rumsligheter.

/NN

ÖVERLAGRADE ICKEÖVERLAPPANDE PLAN

eller, livet som monster i Kalmar


Typexemplet på en drömsk perspektivomkastning är ju den novell av HP Lovecraft där hjälten lever instängd i ett slott och en dag får för sig att klättra allra högst upp i tornet, högre och högre, och till sist upp genom en lucka, ur vilken han kravlar ut på marknivå i staden!

Denna modell där olika stratigrafiska nivåer inte överlappar euklidiskt är inte ovanligt att känna i samband med vissa gamla hus, där vissa trappor bara leder till vissa våningar och inte till andra.

Själv har jag ofta drömt om detta (liksom allting annat) just med avseende på Naturhistoriska Riksmuseet, där det finns sätt att ta sig till helt olika ställen beroende på om man går via tornet eller inte, osv.

Inatt fick jag ett nytt exempel, som drog in ett par andra intressanta rumsliga variabler.

Jag klev på ett fjärrtåg söderut vid Södra Station, och eftersom ingen konduktör fanns blev jag tvungen att gå runt och kolla folks biljetter. Redan mina egna var förvirrande, jag vet i själva verket inte vart jag skulle, var det så att jag har ett bortglömt kontor i Linköping eller bara i Södertälje? En svart snubbe bredvid mig hade en handskriven biljett som angav att han skulle till Schwob, och sedan vidare med buss till något som jag försökte uttyda som Clay, men som han förklarade egentligen var Clig. Av någon anledning visste jag mycket väl att Schwob var en gammal småstad i Vallonien.

Jag gick vidare framåt i tåget utan att hitta några andra passagerare, vilket förvånade mig, så efter ett tag började jag leta även på de många toaletterna, köksutrymmena och telefonhytterna. En av hytterna ledde upp till övervåningen, där några av mina kusiner sov ruset av sig i en stor sovsal eller teatersalong. Från detta rum fanns det utmed väggarna ett stort antal trappor tillbaka ner att välja på, och jag tvekade länge, eftersom jag inte ville till fler släktingars sovrum. Till sist satsade jag på en, från vilken jag plötsligt kom ut på en bred gata i Kalmar.

På denna gata kunde jag gå fram och tillbaka och inte minst skämta eller mucka gräl med folk som satt på uteserveringarna. Jag hade trasiga gröna kläder och en alkis skrovliga röst. Av någon anledning bar jag på en stege, så jag klättrade upp på stegen och sjöng för full hals en arg punkmelodi och trummade till med knytnävarna på stegen så mina knogar blev blodiga. På väg nerför stegen förmådde jag inte riktigt hålla balansen utan välte några förbipasserande.

Påfallande är att Kalmar har så breda gator, så mycket folk och så tätt med snobbiga uteserveringar, men vid den allra snobbigaste ville helt enkelt ingen sitta. På väg över en korsande gata med min stege tog jag plötsligt tag i armen på en kvinna och frågade om hon inte ville följa med mig ner till sjön; hon skrattade på ett underligt införstått sätt och sade att det verkade så jävla jobbigt. Med min långa stege hindrade jag också två smågrabbar från att svänga där de ville, de letar förvirrat efter en stor skräckutställning och kan inte minnas om den ska vara utomhus eller inomhus. Ett trist busstorg, en trist biograf, stora parkeringsplatser, stora avstånd.

Detta Kalmar liknar egentligen Kalmar utan snarare Kristianstad men uppblåst till en storstads storlek. Hursomhelst, att vara den lokala dåren finns det ju olika mer eller mindre behagliga versioner av, men att på så sätt vara Kalmars punkmonster fann jag vara en ganska behaglig tillvaro. Hjälten i Lovecrafts novell visade sig ju också vara ett monster när han orienterade sig i människornas värld, en icke-euklidiskt överlagrande paralellvärld på en annan nivå.

/MF

Det åttonde klimatets topografier

Drömd geografi 1: Det låga molnet
Drömd geografi 2: En enorm svävande klippa, kanske rentav en planet, som sakta sjunker ner bakom bergens horisont.


Not: Det åttonde klimatets topografier är en lånad kapitelrubrik från Henri Corbins drömgeografiskt högintressanta, och på flera sätt banbrytande text Mundus Imaginalis, en text som vi snart skall få anledning att återkomma till.

"/.../ if we usually speak of the imaginary as the unreal, the utopian, this must contain the symptom of something. In contrast to this something, we may examine briefly together the order of reality that I designate as mundus imaginalis, and what our theosophers in Islam designate as the "eighth climate"; we will then examine the organ that perceives this reality, namely, the imaginative consciousness, the cognitive Imagination; and finally, we will present several examples, among many others, of course, that suggest to us the topography of these interworlds, as they have been seen by those who actually have been there."

Drömlandskapens kollektivtrafik

Särskilt tunnelbanan bör kunna ha genvägar, förlängningar och många fler stationer i drömmen. För någon månad sen drömde jag om en tunnelbanestation som hette "Kallmyra", och strax innan dess fanns det en mycket bra konstutställning om Tintin i Solna Centrums T-bana.

Men även andra städer kan få talande kollektivtrafiknät. För ett par år sedan försökte jag åka tunnelbana i Malmö, men det fanns bara en linje och tågen var märkta "mot Pigholmen" eller "mot Laholmen" och jag förmådde inte utröna vilket av dem som var in mot centrum (kanske befann jag mig i Limhamn). Denna tunnelbana var ett fiasko, liknade mest Göteborgs spårvagnar, hade varit fruktansvärt dyr och var till föga nytta och mest av allt ytterligare ett monument Ilmar Reepalu rest över sin person.

Det finns andra städer som jag är långt mer intresserad av hur deras tunnelbanenät skulle se ut. Eller kanske mer futuristiska kollektivtrafiklösningar?

/MF

Om Sörmland vore vackert

För den som är berest i småstäder och naturmiljöer runtom i landet erbjuder alla landskap vissa påfallande vackra liksom många banala och enahanda element; Södermanland är inget avvikande i det avseendet. Men när jag letar igenom gamla drömmar ser jag två drömmar från olika tidpunkter som båda bygger på att godtyckligt måla upp Sörmland som något påfallande vackert. Går det att hitta gemensamma drag hos sådana platser som väljs ut för att fyllas med skönhet, eller är det verkligen godtyckligt? Finns det exempel på motsatsen, att vissa områden i drömmen utnämns till entydigt fula?

1
En fantastisk turistresa med tåg genom Sörmland, som jag gör i ett större sällskap med många barn. Jag håller låda för barnen om olika geografiska sevärdheter längs vägen. Mest upphetsande är den “kinesiska vägen” där tåget åker i ett dike längsmed kanten av en sjö, och spåret är faktiskt lägre beläget än vattenytan, man kan t o m se vattenytan bukta sig i ögonhöjd. Sedan bär det uppåt och vi far ut på vattenytan av Sörmlands påstått berömda “fagersjöar”. Snart når vi fram till något utflyktsmål där allt är halvdant, glest och lerigt, och vi håller på att tappa bort vissa barn.

2
Jag ska dela ut ett diplom till en markägare i Sörmland som skött sina marker på ett exemplariskt sett ut naturvårdens synvinkel. Hennes skog, mestadels låglänt och fuktig, är full av gamla alar och ekar, linjer och kluster av morotformade träd, många avbrutna vid en viss höjd av någon lokal katastrof, det är mycket vackert. Jag talar med henne i hennes kök, och sover på hennes tältsäng, och läser hennes lokaltidning, ja jag funderar på att flytta dit eftersom det är så vackert och hon är så vacker. Och när hon visar mig runt så visar det sig att det inte bara är denna skog utan också vidsträckta sydlänta torrbackar, precis vad jag behöver. Hon lägger sig ner i den sluttningen och särar på benen för att ta emot mig i ett förseglande av våra planer.

/MF

Att gå genom dörrar

Det finns förstås Zenons paradox att man aldrig kan gå genom en öppen dörr. Matematiskt upplöses paradoxen enkelt genom att en oändlig summation kan ge ett ändligt resultat. Man är den upplöst i drömmen? Låt oss för ett ögonblick föreställa oss rummen vi rör oss genom i drömmen som symboliska gestaltningar av omedvetna processer. Men hur gestaltas då övergången från den ena processen till den andra? Eller låt oss helt enkelt tänka oss rummen som uttryck för en spontant arkitektorisk skaparglädje, en vilja att möblera. Blir fokus i denna vilja konstant i passagen mellan två rum? Rapportera in era iakttagelser av vad som sker då man rör sig genom en dörr, eller snarare, rör man sig genom dörrar överhuvudtaget i drömmen? Hade Zenon rätt?

Liten drömkartläggning

Att utforska drömgeografin handlar förstås inte enbart om att samla in drömmar. De måste även analyseras. I följande dröm har följande drömgeografiska element identifierats: platsöverlagring, drömgeografisk drömgeografi, spatial bortstötning, gradvis delpopulering. total antepopulering, spatio-fysiologisk förskjutning, rumslig dubbelprojektion. Kan du också hitta dem?

Jag går på vägen som leder ner mot Hasseludden. Det är i Örebro, men demonstrationerna som Seba anordnar får mig att tro att det är Nörrebro. En man klättrar upp på en stolpe och får applåder av sina vänner. Roh-Nin möts på en restaurang, där Annika frågar Mathias vad som hände med boken hon ville sammanställa om facklig verksamhet. Jag sitter i en soffa tillsammans med en kvinna i 40-årsåldern och tittar på en karta över området. Vi diskuterar platser som vore intressanta att utforska, och jag ser på kartan en plats som jag utforskade i en annan dröm. Den ligger 500 meter söder om en bensinmack, men kommer till den via några trappor, men vi blev ertappade av väktare och fick springa därifrån. Det hela är ett lågindustriellt forskningsområde. Jag går runt längre bort i Hasseludden, klagar lite på att jag är sjuk igen och sätter mig ned tillsammans med min resekamrat på en klipphäll. På andra sidan vattnet är en annan klipphäll, och vi ska observera de djur som vi har lockat dit. Jag känner nu igen min resekamrat, han är programledare för en engelsk resefilm som går på Discovery. Andra personer börjar dyka upp. Tre japanska judokas sätter sig bakom oss. Det är brant, och en av dem visar sina kraftiga handleder och vader som han har fått av år av träning. Han bjuder på te, och jag bockar innan jag dricker téet vilket gör dem andra judokas upprörda. Några beger sig av för att hämta pinnar så jag ska få bättre balans eftersom jag hela tiden håller på att trilla av klipphällen. Då kommer djuren på andra sidan. En giraff med två ungar, som tumlar fram vid klipporna. Kraftiga gorillor, kanske en dinosaurie. Det är mycket intressant att se hur de rör sig.

Att stiga ned i samma dröm två gånger

Flera av mina vänner berättar om hur de, likt fåglar som återvänder till samma häckningsplats varje år, återvänder till samma plats i drömmen om och om igen. De rör sig i samma landskap, möter samma personer och utför samma handlingar. Ett sådant repetitivt beteende, vad tyder det på? Om någonting är mystiskt i drömmen så är det nog det. Här handlar det inte om att uppsöka samma plats, men med skiftande intentioner, befolkning och handlingar. Här är det samma system av händelser som utspelar sig på samma plats. Driver mina vänner med mig, eller är det flera som har samma erfarenhet av denna återkomst av det ständigt lika?

Platsens population

Ett av de viktigaste inslagen i modern geografi är demografiska analyser. Det är förstås även giltigt i drömgeografiska bestämningar. Vilka element, växter, svampar, djur, människor och utomjordingar är det som befolkar en plats? I drömmen låter ofta platsen göra sig gällande först, varpå en gradvis populering sker. Eller så är det ofta tvärtom, platsen är helt befolkad och det är befolkningen som utgör platsens primära bestämning. Ständigt dessa extremer, ständigt dessa mellanlägen i drömmen. (Eller är mellanlägen överhuvudtaget möjligt i drömmen? Om konstruktionen av drömmens innehåll följer ett antal förutbestämda mekanismer och primära symboliska funktioner så finns ingen möjlighet till glidningar. Allt som sker i drömmen är då kvalitativt isolerade uttryck utan möjlighet till gradvisa övergångar sinsemellan.) Låt oss vara uppmärksamma på följande kategorier:

- Populationens element (dvs vad eller vilka är det som utgör platsens population överhuvudtaget?)

- Deras förhållande till platsen (tillfälligt besök, permanent boende, hemsökelse, okänt förhållande?)

- Deras verksamhet (Vad gör de? Hur relaterar det till en övergripande rytm i deras förhållande till platsen?)

- Deras kommunikativa beredskap (Kommunicerar de med varandra, med dig, med vilka medel och vad säger de?)

Andra kategorier förekommer förstås, och läsaren uppmanas delge dem i kommentarerna nedan. Det handlar inte heller om en population i en plats, utan det kan mycket väl röra sig om flera, med överlagringar, hierarkiska nivåer och inbördes förskjutningar. Lämna bidrag till en demografisk analys av drömgeografin nedan.